Är Loreen svensk?

Ja, jag vet. Jag är inte direkt snabb på bollen här, men å andra sidan kan det kanske vara lika bra att frågan har fått kyla ner sig ett tag.

För ett tag sen så uppstod en smärre mediastorm kring ett förfluget yttrande från partisekreterare Söder rörande artisten Loreen. Detta togs till intäkt för en mediekampanj på temat ”SVERIGEDEMOKRATERNA TYCKER INTE ATT LOREEN ÄR SVENSK”, vilket, med tanke på hur vagt Söders yttrande var nog får ses som lite väl krystat.

Men hur förhåller det sig då med sakfrågan? Är artisten Loreen svensk? Det är inte helt enkelt att reda ut hennes bakgrund, men vad jag kan förstå så är hennes föräldrar berber från Atlasbergen, de skilde sig strax efter ankomsten till Sverige och lilla Loreen kom att se moderns nya man (som verkar vara etnisk svensk) som sin far. Har jag fel i detta så får hon väl höra av sig själv och korrigera mig. Mer intressant är kanske vad hon själv säger i frågan, och lyckligtvis har hon uttalat sig flera gånger om just det.

Dagens Nyheter:

Loreen själv har inspirerats av sina föräldrars berbiska kultur bland annat i sin scenkonst. Sminket har inspirerats av berbiska kvinnors tatueringar och även sättet att använda mellantoner i sången har hon blivit influerad av.

Själv säger hon att hon känner av sitt marockanska ursprung när hon är i Sverige. Men väl på plats i Marocko betraktar hon sig som svensk.

– I Marocko får jag svart på vitt hur svensk jag är. Men när jag är här så förstår jag hur osvensk jag är.

(…)

På det sättet menar hon att det finns mycket positivt att hämta bland andra generationens invandrare. Loreen menar att när känslan av att tillhöra en specifik kultur försvinner så vågar man öppna sig för andra kulturer.

– Du kan inte längre bråka om att du är fucking vit och jag är fucking svart. Andra generationens invandrare kan inte säga ”den här kulturen tillhör mig”. Egentligen så har varje individ tillgång till vilken jävla kultur han eller hon vill. Du kan identifiera dig med indianer om du vill. Säger du att du är en fucking indian så go girl, go go, you’re indian!

Hemmets Journal:

Vad betyder det för dig att få stå på scenen?

– Under en fas i mitt liv handlade det om mitt ego. Men idag hoppas jag på att kunna beröra andra människor på samma sätt som man gör i den kultur mina föräldrar växte upp i. Vi i de skandinaviska länderna, inklusive jag själv, är så otroligt introverta och håller oss för oss själva. Vi har svårt för att känna. Jag förmedlar en story, rätten att känna smärta.

Magasinet Novell:

Loreen talar ofta om sitt berbiska ursprung. Hennes föräldrar kom till Sverige från bergstrakterna i norra Marocko, och härstammar från den ursprungsbefolkning som härskade i norra Afrika för flera tusen år sen.

Det sägs ofta att av ordet »berber« kommer »barbar«, det vill säga »de främmande«, eller »de ociviliserade«, som de kallades av romarna och grekerna.

Hon är stolt över sina rötter och framhäver dem gärna – i sminket som är inspirerat av berbiska kvinnors tatueringar, i scenframträdanden, i sättet att använda mellantoner i sången. När hon var med i The Schulman Show gick hon ett varv och kramade de andra deltagarna en och en och sade uppfordrande: »acceptera min afrikanska ådra«.

(…)

Varför är det viktigt för dig att prata om din berbiska bakgrund?
– Därför att jag tror att man märker det i mitt sätt att hantera musik. Hur jag levererar den. Många gånger när jag sjunger och det blir bra så är jag inte riktigt närvarande. Det märker man om man sitter bredvid mig. Sedan när jag är tillbaka, då har jag en helt annan energi. Det är två helt olika personer, det är en trans jag hamnar i.

Jag tycker att Loreen är rätt tydlig med var hon står. Hon anser själv att hon inte tillhör någon specifik kultur och i den mån hon låter sitt konstnärskap influeras av kulturella impulser så tar hon dem från sina föräldrars berbiska kultur och ser sig själv som osvensk. Hon verkar överlag vara rätt ointresserad av frågan. Så, med hänvisning till Loreens egna uttalande så skulle jag säga nej, hon är inte svensk. Hon vill inte vara det och försöker inte ens. Andra, som Gina Dirawi, uppfattar henne inte heller som svensk.

Därmed torde frågan vara avgjord.

Kyrkovalet

Idag lanserar partiet sin valplattform inför kyrkovalet. Själv är jag inte med i kyrkan sen något årtionde tillbaka och jag har därför valt att hålla mig borta från såväl kandidaturer som arbete med kyrkovalet (vilket jag har påpekat förut). Det skulle kännas lite väl hycklande om jag som inte ens är med i kyrkan skulle arbeta med ett val till den församlingen. Häromdagen blev jag intervjuad i Arbetarbladet om kyrkovalet i Tierps kommun och det jag sa var väl i princip det ovanstående.

Jag har en hel del synpunkter på kyrkovalet. Den här gången ska jag väl ta och bita mig i tungan och inte säga så mycket av en enda anledning:

Kyrkovalet angår dem som är med i Svenska Kyrkan. Det är inte jag och alltså låter jag mina synpunkter vila. Det är däremot helt sant att kristendomen har betytt väldigt mycket för Sverige och svenskhetens utveckling.

Tillägg 16.23: Min kommunfullmäktigekollega Lars Svensk (KD) uttalar sig också om kyrkovalet i dagens Arbetarbladet.

I höger ringhörna Rayman, i vänster ringhörna Holmberg

Nu blev det spännande minsann!

Igår skrev Sanna Rayman på Svenska Dagbladets ledarredaktion en betraktelse över partiledardebatten (”Se upp för Mittfältar-Jimmie”). Idag kommenterar Upsala Nya Tidning SvD:s artikel med en krönika av den gamle FP-koryfén Håkan Holmberg, som tycker att att SvD:s hållning visavi oss i SD är ”slapp” (”Vad anser SvD om SD?”).

Det här kan bli intressant. Kommer Rayman och Holmberg nu att braka samman i en episk konfrontation om förhållningssättet till SD? Det kanske är dags att köpa lite popcorn och vänta på den stora matchen?

Marcus Wiechel och häxbränningen

Ikväll nås jag via SMS av nyheten att vår nyblivne riksdagsman, Markus Wiechel, anklagas för att uttryckt sig förgripligt i en konversation på Facebook. Efter vad jag kan förstå så skall detta ha skett efter att Wiechel fick se en djupt obehaglig video om häxbränning som vid den tiden cirkulerade på nätet. Filmen finns här: http://www.youtube.com/watch?v=6NB7HryI8UE (jag tänker dock inte bädda in den här på sidan).

Jag kan förstå Wiechels avsmak inför den filmen. Jag har själv sett den och den var sannerligen barbarisk – jag klandrar verkligen inte Wiechel för sitt ordval i den upprördhet han tvivelsutan kände. Jag tycker att det är lite smaklöst att använda sig av förflugna ord i privata internetkonversationer för att försöka sätta dit någon som dag ut och dag gör ett bra arbete och håller partilinjen på de förtroendeposter han har valts till. Det tycker jag inte att någon förtjänar. Jag tycker, precis som jag tidigare har anfört, att man ska vara mycket försiktig med att gå i medias ledband och hänga ut medlemmar och aktivister som råkar begå något snedsteg. Därför hoppas jag att Wiechel nu kommer att ges tillfälle att samla sig efter detta slag och fortsätta arbetet för ett svenskt Sverige.

 

Uppdatering: Marcus Wiechels eget svar.

Inga fler migranter till Tierp, säger kommunalrådet

Tveksam till fler asylsökande

TIERP

Migrationsverket vill att Tierp ska ta emot fler asylsökande.
Men kommunalråd Bengt-Olov Eriksson (S) tvekar.
– Jag vill påstå att vi är en kommun som redan tar vårt ansvar, säger han.”

Det är helt uppenbart att avtalen med Migrationsverket är skadliga för kommunen. I minst tre år (troligen mer, jag har inte gamla budgetdokument framför mig nu) har kostnaderna för socialbidrag överskridit budget, vilket starkt har bidragit till kommunens försämrade ekonomiska resultat. En stor del av det är beroende av icke anställningsbara utlänningar som fastnar i socialbidragsberoende. Dessutom räcker inte statens bidrag till för att kompensera ens för direkt kostnaderna för mottagningen. Att höja mottagandet från 50 till 70 som Migrationsverket vill är direkt verklighetsfrånvänt.

Det är bra att socialdemokraterna nu erkänner att bostadsbristen i Tierp påverkas av de här avtalen. det är ett steg i rätt riktning, men nu är det dags att ta nästa steg och omförhandla det avtal som vi har nu. Det håller inte att fortsätta på den här vägen.

Patrik Ehn och kulturpolitiken

Förra veckan så talades det en del om min partikamrat Patrik Ehn och hans uttalanden om kulturpolitiken. Partikamrat Ehn (vars blogg ni finner länkad här ute till höger) blev intervjuad rörande kulturpolitik och under intervjuns gång framgick att han menade att SD, för det fall att vi skulle hamna i beslutande ställning, skulle se till att utse kulturchefer som kunde och ville utföra vår kulturpolitiska vision. Detta ledde till ett ramaskri.

Själv ser jag inte problemet. Det torde vara allom bekant att kultursfären befolkas av idel vänstertomtar och kulturkoftor (Ja, förutom Ulf Brunnberg, förstås). Min kollega Robert Stenkvist verkar vara inne på att Ehn var fel ute och att han inte borde ha uttalat sig på detta sätt, men jag tycker att Robban tolkar Ehn fel. Jag menar, det är klart att de som är verksamma inom kultursfären på statliga institutioner får rätta sig efter det beslutade regelverket och får acceptera att genomföra de uppgifter som åläggs dem? Gillar man inte det så kanske man ska arbeta med något annat. Inget hindrar ju att den som inte vill arbeta under sådana premisser utövar sitt kulturintresse annorstädes och förverkligar sin egen kulturvision på egen hand.

Uppriktigt sagt så betvivlar jag starkt att särskilt många av dem (kulturkoftorna, alltså) kommer att vilja arbeta med att främja det svenska kulturarvet. Många av dem anser ju inte ens att det existerar något svenskt, så till den grad att man inte ens anser sig kunna hindra att svenskt kulturarv smugglas ut ur landet. Jag skämtar inte. Så sent som igår fick jag i handen ett utdrag ur en utredning från BRÅ (2012:10) där man kan finna följande citat:

Det finns också handläggare på tillståndsmyndigheter (…) som tycker att kulturminneslagstiftningen är nationalistisk. De menar att lagstiftningen vilar på en nationalromantisk syn från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Dessa personer ifrågasätter om det finns ett svenskt kulturarv och pratar hellre om ett europeiskt eller världskulturarv.

Min kommentar: kan man inte följa den lag man är satt att bevaka ska man ha sparken och någon annan få jobbet istället. Det här är det problem jag ser med kulturpolitiken – om det redan finns sådana här tendenser, hur skulle det då inte bli om vi komme till makten?

Projekt Simoom

Det var jäklar vad det small till i pressen nu då.

För den som har bott i en garderob är det alltså så att SR har gått ut med ett avslöjande rörande ett samarbetsprojekt som FOI tydligen har haft med Saudiarabien via en hemlig företagsbulvan. Jag såg precis Jan Björklunds framträdande i Aktuellt och det bestående intrycket blev att konstruktionen med det hemliga företaget kom till eftersom den borgerliga regeringen var oenig inbördes och därför inte vågade ge sin offentliga välsignelse. Vad det rent konkret handlar om verkar en överenskommelse om att experter från FOI skulle hjälpa saudierna att bygga en fabrik för tillverkning av pansarvärnsgranater (ev. lite mer, jag har inte lusläst avtalen. Än).

Själv är jag inte särskilt upprörd. Visst, Saudiarabien är säkerligen inget trevligt land. Men än sen? Går man till FN-stadgan (artikel 51) så garanteras alla länder där en rätt till självförsvar, oavsett om de är fullt demokratiska eller ej. Har man rätt till att försvara sig militärt så måste man rimligen också ha rätt att beväpna sig, och om denna rätt gäller så är det knappast heller något fel att sälja vapen till sådant självförsvar. Det kan vara värt att komma ihåg att Mellanöstern är en av världens mest oroliga regioner och att familjen Sauds land vill rusta sig är knappast förvånande (vilket bl.a. uppmärksammats här).

Nu behöver man ju inte se så pass strikt på saken. Det går naturligtvis att göra inskränkningar i sin vapenhandel om det finns anledning att misstänka att land A eller B rustar för angreppskrig, även om det självklart är svårt att dra gränsen mellan vad som är det ena och vad som är det andra. Ren övervakningsutrustning kan formellt mycket väl räknas som sådant som kräver tillstånd enligt vapenlagstiftningen (PDA, produkter med dubbla användningsområden, är t.ex. ett krångligt kapitel för sig).

Ungefär sådär går resonemanget också i svensk lagstiftning (med reservation för att det var något år sedan jag tuggade igenom förarbetena när det här var uppe sist). Jag håller väl med om huvudlinjen i detta. Det är en hård och elak värld därute och Sverige behöver en försvarsindustri för att säkra materielförsörjningen till vårt försvar. Det betyder att vi måste sälja vapen för att det inte ska bli orimligt dyrt. Säljer man vapen så bör man vara medveten om att de förr eller senare också kommer att användas, vilket alltså enligt ovan inte behöver vara fel eftersom alla har rätt till självförsvar. Än så länge tycker jag alltså inte att det som har framkommit är så mycket att bråka om utan mest ett internt politiskt problem för alliansregeringen. Intressant är att sossarna i en första reaktion från Löfvén verkar hålla fast vid sin traditionellt positiva roll till försvarsmaterielexporten. Få se om de orkar hålla den linjen.

PS: BBC rapporterar också.

Time is on my side

Idag levereras alltså nyheten att vi slår nytt opinionsrekord i YouGov: 8,9%! Vi etablerar oss klart som fjärde största parti. KD åker ur riksdagen. Med anledning av denna glädjande mätning vill jag dela med mig av den här lilla pärlan:

Juholt stämplar SD som borgerligt

– SD är det femte borgerliga partiet. De kallar sig ett socialkonservativt parti, och jag tror att man kan säga att KD, M och SD utgör ett socialkonservativt block i svensk politik, säger Håkan Juholt.

Vad menar du i så fall med socialkonservatism?
– Det är en konservatism som slår vakt om bestående maktstrukturer. Det finns inom M ett stort inslag av liberalism också, givetvis. Det är svårt att etikettera Moderaterna, de kan ju knappt beskriva sig själva idémässigt längre. För mig är M, liksom SD, ett socialkonservativt parti som göder dem som har mest, säger Håkan Juholt.

Juholt intervjuas i Sydsvenska Dagbladet och använder socialkonservatismen för att stämpla Sverigedemokraterna som borgerligt, precis som jag misstänkte i ett tidigare inlägg. Synnerligen förutsägbart. Det har redan börjat, trots att principprogrammet inte ens är klubbat än.

Den svartaste av dagar

Den svartaste av dagar.

 

Robban får tala för mig idag. Han säger det som behöver sägas på ett bättre sätt än vad jag förmår.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.