Plötsligt kommer en våg av sentimentalitet över mig. Jodå. Vi sitter i riksdagen nu. Äntligen. 15 år av flygbladsutdelande och torgmöten i hällregn och här är vi nu.

Men det förekommer få sammanträffanden i rysk politik, och det är alldeles uppenbart att både parlamentsbeslutet och partikongressen är regisserade för att ge Enade Ryssland bästa möjliga draghjälp. Både Putin och Medvedev gör sitt yttersta för att från talarstolen slå fast att allt som är bra i Ryssland och världen är Enade Rysslands förtjänst. En favorit som kommer att gå i repris resten av veckan, kan man förmoda…  (forts)

Mingel före landsdagarnas öppnande

Det bästa med landsdagarna tycker jag ändå var att få träffa alla partikamrater från hela landet och prata minnen och få höra lite om hur det går i landets olika delar. För första gången fick jag till exempel tala lite längre med folk från vårt nya distrikt i Norrbotten.  Utöver det fick jag ett trevligt återseende i Fredrik Eriksson från SD-Partille och en massa ombud från Bohuslän.

Jag och Fredrik var båda med på SDU:s ungdomsläger på Gotland under Almedalsveckan 1996, men efter det har vi egentligen inte setts förrän vid kommunkonferensen förra året. Nu har han återvänt för att visa framfötterna i partistyrelsen.

Efter förhandlingarna på fredagen så fick jag också tillfälle att hänga ett tag med några SDU:are och snacka lite om förbundets utveckling sedan den tid jag var med. Det finns flera lovande ungdomar som säkert kommer att märkas mer och mer när de så småningom börjar ta plats i partiet. Jag lämnade ungdomarna nån gång vid elvasnåret, men jag tror att de fortsatte firandet in på småtimmarna eftersom de verkade lite hålögda på lördag morgon.

Apropå det så tycker jag att en av höjdpunkterna annars var SDU-ordförandens tal på söndagen. Det är inte så vanligt längre med den sortens intensiva tal om går rakt in i hjärtat på den som lyssnar och talar till våra innersta övertygelser, men Kasselstrand lyckades få till det.

Dessutom tycker jag nog också att partistyrelsevalet blev lite bättre den här gången än sist. Jag vill ju gärna se en stor styrelse med representation från flera olika områden och så blev det också den här gången. Visst, nog fanns det väl en del namn som jag hade velat se där, men man kan inte få allt man vill ha. För övrigt var det faktiskt två av mina tre motioner som blev mer eller mindre bifallna. Det är jävlarimig inte varje dag.

Så, avslutningsvis, allt var inte bara mörker. Faktum är att minus den där jobbiga striden om programmet så var det faktiskt riktigt trevligt.  Jag vet dock inte om jag skulle orka med ett årsmöte till redan nästa år, så kanske räcker det med att köra igen 2013.

Haha.

Förresten, en nyhet: verkar som om hashtag på Twitter för landsdagarna blir #LD2011 trots allt. Vi får se hur mycket #SdLD kommer att användas.

NU sömn.

Jag berfinner mig ju i den lyckosamma positionen att jag har träffat samtliga föreslagna och jobbat med dem vid ett eller annat tillfälle. 

Partiledningen

• Jimmie Åkesson
• Björn Söder
• Mattias Karlsson
• Richard Jomshof

De självklara. Inte mycket att säga här. De utgör den innersta kärnan, fyra högt begåvade individer som varit tanke, hjärta, och hand bakom det Sverigedemokraterna som existerar idag.

Riksdagsledamöterna

• Jonas Åkerlund
• Carina Herrstedt
• Lars Isovaara
• Tony Wiklander
• Sven-Olof Sällström
• David Lång
• Johnny Skalin
• Erik Almqvist (nygammal)
• Mikael Jansson (suppleant)
• Julia Kronlid (suppleant)

Valberedningen har valt att åternominera i stort sett hela gamla PS, och nästan alla i denna blev riksdagsledamöter i valet.  De utgör ett sammansvetsat gäng som känner varandra och partiets anda utan och innan sedan flera år tillbaka. Intressanta återvändare är Erik Almqvist, som satt i styrelsen som SDU-ordförande fram till förra hösten men blev av med sitt säte där när han avgick. Nu återväljs han på eget mandat. Ännu mer intressant är valet av Mikael Jansson. Det är mig veterligen första gången som en före detta partiledare åternomineras till en partistyrelse efter att han röstats bort en gång från partiets toppledning. Julia Kronlid sitter i utrikesutskottet för oss och har verkligen visat framfötterna där (och svaret på den oundvikliga frågan är ja, hon är gift med den måhända inte helt okände David Kronlid).

SD-kvinnorna

• Marie Edenhager
• Hanna Wiigh
• Therese Borg

Dessa tre damer är snabbt stigande stjärnor på SD-himlen. Genom en kombination av hårt arbete och begåvning har de tagit sig fram till ledningen av sina respektive distrikt (Edenhager och Wiigh är ordföranden i sina områden och Borg är sekreterare i sitt). Det kräver en del att manövrera sig fram i SD-distrikten som ibland kan vara såväl kaotiska som svårstyrda och de här tre damerna har redan gjort erfarenheter som säkert kommer att vara dem till nytta i PS. Jag har dessutom för mig att samtliga är aktiva inom kvinnoförbundets styrelse.

Kommunalråden

• Marcus Wiechel
• Magnus Olsson
• Pavel Gamov

Okej, Wiechel är egentligen politisk sekreterare och inte kommunalråd, men han fyller samma funktion för partiet. Dessa tre herrar är tunga parlamentariska aktörer i sina respektive distrikt och har hunnit få mer erfarenhet än många andra av den etablerade politikens grynnor och skär.

 Trotjänarna

• Per Björklund
• Fredrik Eriksson
• Mattias Bäckström-Johansson

Per Björklund har varit partiets kassör i flera år och suttit i partiets VU hela tiden. Fredrik Eriksson är nog ett mer okänt namn för många. Det är inte många kvar som minns det, men Eriksson var aktiv i SDU under mitten av 90-talet (samtidigt som jag var det) men valde sedan att ligga lågt med partiverksamhet under sin utbildningstid. Nu är han tillbaka som aktiv och har gjort ett starkt jobb i Partille som har knuffat honom hela vägen till PS. I PS kommer han att vara den som har varit med längst av alla i partiet (möjligen med undantag för Åkerlund).

Andra som skrivit om partistyrelsen är t.ex. Sverige idag.

Motion om arvodeskommitté

Efter valet 2010 har partiet en helt ny situation. De krav som ställs på oss och på våra ledande företrädare är på en helt annan nivå nu än tidigare, och det innebär en hård påfrestning på de företrädare som måste befinna sig i fokus i stort sett dygnet runt. Med den bakgrunden är det inte konstigt att partistyrelsen har fattat beslut om ett arvodessystem. Jag instämmer i behovet av ett sådant arvodessystem.

Införandet av partiarvoden är dock inte oproblematiskt. De allra flesta av våra aktivister är inte arvoderade i någon nämnvärd grad. På gräsrotsnivå är det fortfarande frivilligt arbete som är normen och kommer att fortsätta att vara normen under överskådlig tid.

Tyvärr är det också så att vi i och med riksdagsinträdet har fått en situation där våra ledande företrädare inte automatiskt är nåbara för den breda massan av medlemskåren. Det finns därför en risk för att det börjar spridas rykten om maktmissbruk i medlemskåren. Eftersom vi har byggt ett parti just på att visa på det maktmissbruk som den politiska eliten har ägnat sig åt så är det nog så att våra medlemmar är oroliga för att våra företrädare kommer att falla i samma fälla och sådana rykten har redan börjat spridas – jag är säker att vi alla har hört hur det kan låta i vissa lokalavdelningar. Det är också så att våra politiska motståndare har sett denna blotta och börjat exploatera den – exempelvis skrev Jonas Sjöstedt från Vänsterpartiet en debattartikel med ungefär den här innebörden i Aftonbladet i april.

Vi måste åtgärda detta. Jag ifrågasätter som sagt inte behovet av ett arvodessystem i sig, men vi måste utforma ett sådant system på ett sätt som är så rättssäkert och transparent att vi minimerar risken för anklagelser om korruption. Så länge som partistyrelsen fattar beslut om sina egna arvoden så är det nog tyvärr ofrånkomligt att den här typen av rykten kommer i svang. Beslutanderätt i arvodesfrågor bör istället ligga hos en kommitté som inte själv kan anklagas för att tjäna på sina beslut. De instanser (såsom partistyrelse, valberedning etc.) som anser sig vara i behov arvoden kan därefter äska arvoden hos en sådan kommitté. Jag föreslår därför

• Att partistyrelsen av landsdagarna befrias från beslutanderätt i frågor som rör arvoden,
• Att beslutanderätt i samtliga på riksnivå förekommande arvodesfrågor förs över till en av landsdagarna utsedd arvodeskommitté,
• Att denna kommitté väljs omedelbart efter antagandet av denna motion,
• Att denna kommitté väljs ur den grupp personer som inte valts till något annat uppdrag på landsdagarna, samt
• Att partistyrelsen ges i uppdrag att återkomma med ett förslag till stadgeskrivning inför nästa landsdagar som stadgefäster arvodeskommittén enligt riktlinjerna i denna motion.

Örbyhus 22 april 2011

Joakim Larsson

Ombud för Uppland

– SD är det femte borgerliga partiet. De kallar sig ett socialkonservativt parti, och jag tror att man kan säga att KD, M och SD utgör ett socialkonservativt block i svensk politik, säger Håkan Juholt.

Vad menar du i så fall med socialkonservatism?
– Det är en konservatism som slår vakt om bestående maktstrukturer. Det finns inom M ett stort inslag av liberalism också, givetvis. Det är svårt att etikettera Moderaterna, de kan ju knappt beskriva sig själva idémässigt längre. För mig är M, liksom SD, ett socialkonservativt parti som göder dem som har mest, säger Håkan Juholt.

Juholt intervjuas i Sydsvenska Dagbladet och använder socialkonservatismen för att stämpla Sverigedemokraterna som borgerligt, precis som jag misstänkte i ett tidigare inlägg. Synnerligen förutsägbart. Det har redan börjat, trots att principprogrammet inte ens är klubbat än.