Etiketter

, , ,

Så, det är måndag kväll klockan 21.00. Alla i Uppsala kommunfullmäktige är trötta och debatten om borgarnas förslag till omdöme i och uppförande tragglar på. Alla vet hur det kommer att gå och precis som vanligt är det högvis med interpellationer på kö. Jag har precis bestämt mig för att gå hem lite tidigare och överlåta den sista timmen till vår suppleant, Jocke Hallin. Så går Rickard Malmström (mp) upp i talarstolen och gör mig urförbannad. Mitt anförande, i korthet:

”Bengt Sandblad (s) har ju egentligen rätt. Borgarnas förslag till omdöme i ordning kommer inte att lösa problemen i Uppsalas skolor. Det huvudsakliga felet med motionen är att den inte är tillräckligt långtgående. Det kommer alltid att finnas ett behov av att med tvångsmedel hålla ordning, tyvärr. Visserligen är det naturligtvis önskvärt med en god relation till eleverna och att skapa en vilja att lära sig (som socialisterna argumenterade för), men att tro att man kan komma dit enbart genom att le och se glad ut och hänvisa till ett luddigt definierat ”pedagogiskt ledarskap” (som miljöpartiet) är en ren önskedröm. Så god är inte mänskligheten.

Jag arbetar också inom skolans värld. Malmström säger att om en elev missköter sig är det lärarna som misslyckats. Jag undrar – om en elev har med sig en kniv till skolan och jag beslagtar den, är det då jag som lärare som har gjort fel?Om en elev slår ner en klasskamrat, är det mitt fel? Om elever konstant blir utmobbade av en klick i elevkåren, är det kollegiet man ska skylla på? Om en elev tar emot ett mobilsamtal på lektionen, är det då jag som ska hänga med huvudet och skämmas? Detta är ett rent barockt synsätt.

Denna motion (om ordningsomdöme) går inte tillräckligt långt. För min personliga del finge man gärna införa såväl skoluniform som ordningsbetyg och relegering, men i väntan på detta yrkar jag bifall till borgarnas motion. Någonstans ska man börja.”

Malmström försökte inte ens svara på allvar. Absurt nog gick sossarnas Lena Hartwig upp i talarstolen och talade om skolans misslyckande och hur allvarligt detta var. Jag påminde om att det var sossarna som varit den totalt dominerande politiska kraften under förra seklet, så är det någon man ska skylla för det misslyckandet så är det sossarna. Jag fick inget svar där.

Sen bröts mötet. Cirka 20 interpellationer bordlades och finns alltså kvar till nästa möte. Med den här takten tar det i snitt ett halvår för en interpellation att komma fram i dagordningen.

Advertisements