Etiketter

,

Ikväll satt jag i ett rum fyllt med människor som mycket fokuserat lyssnade på ett föredrag om bästa sättet att bekämpa mig. Tidningen Expo var i stan, och arbetarrörelsen var bekymrad. ABF hade dragit samman en icke föraktlig del av stans aktiva socialdemokrater för att lyssna till Kajsa Lindohfs redogörelse för vilka Sverigedemokraterna är och vilka argument man kan använda emot oss.

Som jag satt där, så flög mitt sinne tillbaka till ett annat rum, ett annat föredrag, en annan organisation men samma tidning år 1996. En yngre och 15 kilo lättare Jocke hade gått på ett föredrag hållit av dåtidens hjärna bakom Expo – Stieg Larsson. Allt kändes mycket bekant, av ett mycket enkelt skäl – i stort sett samma budskap fördes fram 1996. Det är viktigt att ta debatten med oss. Det är viktigt att syna oss i sömmarna. Det är viktigt att ta det här på allvar. Det är viktigt att ta en diskussion om värderingar med missnöjda väljargrupper.

Det var också många frågor som var desamma – var får de sina pengar ifrån? Kan inte facket göra något? Vem blir egentligen sverigedemokrat? Ska vi inte ta och avslöja vilka rasister de är?

Det verkar som om våra motståndare inte har kommit på något nytt argument alls på elva år. Vad mer kan en nationalist begära?

Annonser