Etiketter

Jag läste nu ikväll en artikel i Fokus på nätet av Johanna Koljonen, en av de få Fokusskribenter jag ännu inte har börjat förakta. Hennes krönika kokar i princip ned till denna fråga: varför finns det inte några människor med intellektuellt djup i politiken längre?

Lite tidigare idag hann jag med att se en debatt från Bok- och biblioteksmässan där några skribenter (bl. a. Per T Ohlsson) lamenterade den bristande retoriska begåvningen hos ledande politiker av idag. ”Skulle Per-Albin Hansson likt Littorin ha sagt om 30-talets kris att den var ”ett jäkla skitår?” frågade sig panelen.

Svaret Koljonen leker med är att det kanske är så att de mest begåvade inte längre uppmuntras i skolan till att bli ansvarstagande vuxna som vill hjälpa till att föra samhället framåt, men det tycker jag nog är en lite för enkel förklaring.

Jag tror snarare att det är så att politiken av idag till sin natur är sådan att det inte är idealism, talekonst och begåvning som premieras. Det som gör att man tar sig fram till toppen idag är snarare intrigspel, förmåga att nöta byxbak på interna möten samt skicklighet i mediala utspel,  och det gäller såväl för partiers interna funktionssätt som  rikspolitiken i vid mening. I bästa fall är dessa förmågor parade med ideal, talekonst etc. men då är det mer en oväntad bonus.

Eller så har det alltid varit som det är. Vad vet jag. Det är nog inget jag ids reda ut halv nio en fredagkväll iallafall.

Advertisements