Etiketter
Igår justerades ett betänkande i justitieutskottet rörande det s.k. datalagringsdirektivet. Det går kortfattat ut på att att alla operatörer måste lagra uppgiffter om tid/plats/avsändare/mottagare för all tele/datakommunikation i sex månader. MP och V röstade emot och SD:s Kent Ekeroth framförde vår linje, som går ut på att kräva 12 månaders lagring istf. 6 och att lagring endast får ske i Sverige, inte utomlands.
Och jag tycker att partiet har fel. Det är min uppfattning att direktivet är synnerligen integritetskränkande. Nota bene: jag har inget alls emot att spaning bedrivs mot personer eller grupper som bedöms som farliga, men att lagra trafikuppgifter från alla, hela tiden? Nej, det här går för långt. Vi borde istället ha röstat nej till direktivet helt. Nu blir det ju (vad det verkar) ändå en minoritetsbordläggning eftersom regeringen inte ville ta hänsyn till våra synpunkter i utskottet. Frågan kommer i så fall att läggas på is i ett år och på den tiden kan mycket hända.
I sak håller jag väl med Opassande och Anna Troberg i ämnet.
Håller med dig!
Vad betyder egentligen att hålla information i Sverige istället för utland numera? Hade hoppats på att Sd skulle hålla sig lite mer till vad som sagts under valrörelsen.
Jag håller väl kanske inte med om att just det kravet är betydelselöst, men det viktigaste ur min synvinkel är att inte säga ja till direktivet alls.
Pingback: V, MP begär stopp för datalagringsdirektiv | Anders S Lindbäck @ Kunskapssamhället
sant så sant, jag hoppas verkligen på ett uppvaknande, Sd bör vara ett parti som värnar den personliga integriteten, så va det iaf förut
Nu har det snart gått ett år. Har något hänt? Togs frågan upp på landsdagarna?
Hej Jan Olof, och ursäkta ett sent svar. Nej, vad jag minns togs frågan inte upp där. Som du säkert har märkt nu så blev vårt slutliga ställningstagande såhär ett år senare detsamma som det blev första gången, även om det var nära under några korta sekunder.
Tack. Jag planerar ett fjärde inlägg om detta, i ljuset av riksdagsbeslutet, men hoppas på litet mer information och debatt först. Vad var det som var nära? Att ni tog ställning mot direktivet i dess helhet och inte bara därför att villkoret om lagring i Sverige inte accepterades? Eller att ni tog ställning för?
Jag är rädd för att jag nog inte kan kommentera detta närmare på en offentlig blogg som denna. Vissa saker och processer är alltför interna för att jag som anställd skall kunna diskutera dem.
Jag är bekymrad över det här, inte minst därför att det inte handlar bara om just detta specifika direktiv utan, som jag framhållit i mina inlägg, om mycket stora frågor och centrala sammanhang i vår tid som det är en del av. Ditt svar om landsdagarna var nedslående eftersom det tydde på att ingenting hänt trots att, i enlighet med vad du först – och, som jag hoppades, riktigt – skrev, mycket skulle ha kunnat hända under året. Att ingenting hänt tycktes också bekräftas av det slutliga ställningstagandet i riksdagen. Men fastän du inte kan kommentera detta närmare, kan din formulering om detta beslut kanske tolkas som att något slags intern debatt ändå fortfarande förs? Jag hoppas att så är fallet, och att denna debatt nu, förutom att den naturligtvis måste fokusera på andra men med datalagringsdirektivet jämförbara specifika fenomen, mer principiellt vidgas till att omfatta de större, och avgörande, frågorna och sammanhangen.
Ja, jag törs nog säga att den interna diskussionen kommer att fortgå vad gäller principfrågorna. Jag kan inte avgöra hur det går nästa gång.
Pingback: Stoppa datalagringsdirektivet! | Politik
Pingback: Problemet med datalagringsdirektivet | Politik