Etiketter

,

På måndag är det partistyrelsemöte. Ett av de ärenden som ska behandlas på mötet är förslaget till nytt principprogram. Det har gjorts mycket klart under processens gång att avsikten är att partiet ska gå från att ha nationalismen som huvudideologi till att istället bli primärt socialkonservativt. Det viktigaste stycket i principprogrammet är det första, som lyder:

”Sverigedemokraterna är ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn, som betraktar värdekonservatism och upprätthållandet av en solidarisk välfärdsmodell som de viktigaste verktygen i byggandet av det goda samhället.”

Jag anser att det finns flera positiva skrivningar i det nya programmet och att principprogrammet fördjupas och breddas som en del i Sverigedemokraternas ideologiska utveckling är jag bara glad åt. Det handlar inte om ett totalt motstånd mot alla förändringar. Jag kan till och med också tycka att det finns flera positiva inslag i konservatismen. Just förändringen av vad partiets grundtanke är menar jag är ett misstag, av följande skäl:

  1. Socialkonservatism är ett begrepp med helt annan innebörd än nationalism.
  2. Konservatism, oavsett vad man kallar den, uppfattas som en borgerlig högerideologi som riskerar stöta bort arbetarväljare.
  3. Nationalismen är så viktig för delar av aktivistkåren att partiet riskerar att drabbas av avhopp.
  4. Socialkonservatism är ett begrepp som är lika vagt som nationalismen sägs vara.
     

1. Socialkonservatism är ett begrepp med helt annan innebörd än nationalism.

Jag själv gick ursprungligen med i partiet bland annat just för dess nationalism och positiva inställning till Sverige, dess folk och historia. Även om jag själv har en relativt välvillig inställning till konservatism, så är det inte något som verkar vara besvarat ifrån personer (främst i det borgerliga lägret) som uppfattar sig själva som konservativa. Snarare brukar sådana människor ta starkt avstånd från allt vad Sverigedemokraterna står för.

Det finns gott om internationalister, kosmopoliter, invandringsvänner och EU-anhängare som också kallar sig för ”socialkonservativa”, och många av dessa tar uttryckligen avstånd från Sverigedemokraterna och de ideal som vi står för. Några exempel: Hans Wallmark, en framträdande riksdagsledamot för Moderaterna, hävdar att den nuvarande alliansregeringen för en konservativ politik och säger att konservatism innebär ”ett kosmopolitiskt hållningssätt. Insikten om charmen och styrkan i att möta andra kulturer, traditioner och religioner..” i en artikel på Newsmill.

En liknande analys gör den välkände konservative debattören Jakob Söderbaum i en artikel som direkt handlar om förhållandet mellan Sverigedemokraterna och konservatismen: ”Därför är kulturutbyte intressant och värdefullt ur konservativ synpunkt: det erbjuder människan både en möjlighet att lära känna sig själv bättre, och att inta en mer civiliserad inställning gentemot personer av annan härkomst. Som jag ser det gör dock SD en motsatt tolkning: alltför annorlunda kulturer är ett problem, och kulturutbyte måste ske under kontrollerade former.”

Ytterligare en konservativ debattör, Roland Poirer Martinsson, skriver följande i en artikel om vad som är konservativ politik: ”Konservatismen är i grund och botten positivt inställd till EU, men unionen har ett stort demokratiskt underskott och projektet befinner sig i kris. EU bör stärkas i sina gemensamma utrikespolitiska ambitioner och fortsätta förenkla den ekonomiska rörligheten inom unionens gränser.”

Jag kan också peka på hur dr. Stefan Olsson, författare till boken ”Handbok i konservatism” fullständigt sablar ner Jimmie Åkessons artikel om islam från hösten 2009.

Såhär håller det på. Som sagt, jag kan hålla med om att det finns positiva inslag inom konservatismen, men det har vi redan tagit hänsyn till i det befintliga principprogrammet. Det betyder inte att vi bör gå i fällan att ansluta oss till konservatismen rakt av eftersom det finns flera saker inom konservatismen som vi inte kan stå för. Anledningen till att de ovanstående debattörerna kan ta ställning på det sätt som de gör (alltså rakt mot vad SD står för) är att konservatismen har en annan utgångspunkt. Dess mål är inte att värna Sverige utan att verka för vissa värden som konservativa ser som universella och gällande för alla. Så, om det nationalistiska värnandet av Sverige visar sig hamna i strid med vad en konservativ anser vara grundläggande värderingar så kommer en konservativ att kunna landa i ett förespråkande av EU och invandring eller vad det nu kan tänkas vara. Därför är det viktigt att markera att SD är ett nationalistiskt parti första hand, anser jag.

2. Konservatism uppfattas som en borgerlig högerideologi som riskerar stöta bort arbetarväljare

Under en stor del av 1900-talet har konservatismen främst återfunnits inom Moderaterna och dess föregångare Högerpartiet och Allmänna Valmansförbundet. Rätt eller fel så hävdar jag att det under lång tid har funnits en uppfattning att dessa partier har drivit ”överklassens” och näringslivets intressen mot arbetarna. Konservatismen har kommit att uppfattas som borgerlig. Jag tycker inte att det är något särskilt kontroversiellt, snarare är det regel att det är i sådana sammanhang som konservativa själva använder begreppen.

Här är problemet: många av våra väljare har arbetarbakgrund. Jag befarar att det finns en påtaglig risk för att våra väljare börjar oroa sig för att vi skall bli ett borgerligt stödparti om vi börjar kalla oss för konservativa. Det kan med andra ord vara en belastning ur röstmaximeringssynpunkt att kalla sig för konservativ.

3. Nationalismen är så viktig för delar av aktivistkåren att partiet riskerar att drabbas av avhopp

Sverigedemokraterna har varit ett nationalistiskt parti sedan starten och en stor del av aktivist- och medlemskåren har sannolikt anslutit sig av just detta skäl. Om vi nu skulle genomföra den här ändringen så finns det risk för att vissa lämnar partiet i besvikelse. Jag har redan hört just detta sägas av somliga inom partiet. Om det nu är så på riktigt att den här ändringen inte skall påverka partiets verkliga politik utan bara genomförs i klargörande syfte så hävdar jag att ändringen inte är värd att genomföra om den kommer att leda till så mycket som ett enda avhopp.

4. Socialkonservatism är ett begrepp som är lika vagt som nationalismen sägs vara.

Ett av argumenten för att göra det här sägs vara att nationalismen är för luddig och dåligt definierad för att utgöra grund för partiet. Om det nu är på det viset (och det är jag inte säker på att jag håller med om) så hävdar jag att den här förändringen inte utgör en förbättring av läget. Det finns så många olika tolkningar av konservatism att vi i alla fall kommer att behöva definiera oss närmare. Vi gör ingen vinst i detta förslag om det är klarhet vi är ute efter.

Därför menar jag avslutningsvis att programförslaget behöver justeras. Nu kan jag bara hoppas att partiets mäktige tar hänsyn till detta.

Advertisements