Etiketter

,

Sitter på kvällståget hem från landsdagarna och funderar på resultatet. Jag förmodar att de som läser min blogg redan har koll på resultatet: förlust för nationalismen över hela linjen. Nå, i ärlighetens namn var jag väl ganska säker på att det var ungefär så som det skulle gå. Trots detta är jag ändå vid relativt gott mod. Jag talade med några av de andra, och samtliga var mycket samlade. Jag vill framhålla att det nu gäller att hålla ut och se tiden an. Kanske randas det bättre tider så småningom. Det kommer nya landsdagar och nya strider. Det känns också bra att veta att man har fått mycket uppskattning för sina anföranden inte enbart från sådana som redan hade deklarerat att de tänkte stödja avslag på principprogrammet utan också från sådana som faktiskt till slut röstade för. Många av de vanliga ombuden har fortfarande nationalistiska sympatier och om man hade fått rösta för ett ändringsyrkande på enbart just den delen i programmet så vete faan hur det hade gått. Nu blev det ju bifall eller avslag till allt istället, vilket naturligtvis var till nackdel för den som var kritisk. Nåja. Jag är trött till både kropp och själ och får lov att lämna en mer djupgående analys vid ett senare tillfälle. Jag vill tacka alla stridskamrater för era insatser i försöken att förhindra det här. Ni vet vilka ni är.

Annonser