Etiketter

,

Förra veckan så talades det en del om min partikamrat Patrik Ehn och hans uttalanden om kulturpolitiken. Partikamrat Ehn (vars blogg ni finner länkad här ute till höger) blev intervjuad rörande kulturpolitik och under intervjuns gång framgick att han menade att SD, för det fall att vi skulle hamna i beslutande ställning, skulle se till att utse kulturchefer som kunde och ville utföra vår kulturpolitiska vision. Detta ledde till ett ramaskri.

Själv ser jag inte problemet. Det torde vara allom bekant att kultursfären befolkas av idel vänstertomtar och kulturkoftor (Ja, förutom Ulf Brunnberg, förstås). Min kollega Robert Stenkvist verkar vara inne på att Ehn var fel ute och att han inte borde ha uttalat sig på detta sätt, men jag tycker att Robban tolkar Ehn fel. Jag menar, det är klart att de som är verksamma inom kultursfären på statliga institutioner får rätta sig efter det beslutade regelverket och får acceptera att genomföra de uppgifter som åläggs dem? Gillar man inte det så kanske man ska arbeta med något annat. Inget hindrar ju att den som inte vill arbeta under sådana premisser utövar sitt kulturintresse annorstädes och förverkligar sin egen kulturvision på egen hand.

Uppriktigt sagt så betvivlar jag starkt att särskilt många av dem (kulturkoftorna, alltså) kommer att vilja arbeta med att främja det svenska kulturarvet. Många av dem anser ju inte ens att det existerar något svenskt, så till den grad att man inte ens anser sig kunna hindra att svenskt kulturarv smugglas ut ur landet. Jag skämtar inte. Så sent som igår fick jag i handen ett utdrag ur en utredning från BRÅ (2012:10) där man kan finna följande citat:

Det finns också handläggare på tillståndsmyndigheter (…) som tycker att kulturminneslagstiftningen är nationalistisk. De menar att lagstiftningen vilar på en nationalromantisk syn från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Dessa personer ifrågasätter om det finns ett svenskt kulturarv och pratar hellre om ett europeiskt eller världskulturarv.

Min kommentar: kan man inte följa den lag man är satt att bevaka ska man ha sparken och någon annan få jobbet istället. Det här är det problem jag ser med kulturpolitiken – om det redan finns sådana här tendenser, hur skulle det då inte bli om vi komme till makten?

Annonser