Jag har ett erkännande. Jag vill vara öppen med det här. De senaste åren har jag varit anställd av en rysk tankesmedja. Det rör sig om Vladimir Zjirinovskijs Institut för Fosterlandsstudier (Институт Жириновского к Родине исследований) som är baserat i Moskva. Institutet, som bildades 2012 och är finansierat från Zjirinovskijs privata förmögenhet och med benägen hjälp av donationer från det ryska gasföretaget Gazprom, har som målsättning att bevara Rysslands världsledande roll, fostra en ny generation ledare och verka för de grundläggande värden som samhället är byggt på. Huvuddelen av min inkomst kommer från detta institut, men ni behöver inte vara oroliga: det är bara mitt dagtida jobb. De åsikter jag propagerar för står jag för helt själv. Min arbetsgivare har inte på något sätt uppmanat mig att förespråka att Sverige ska stå utanför Atlantpakten eller lämna EU, även om det nu skulle ligga i Rysslands intresse. Jag har enbart osjälviska syften och deltar bara i den fria samhällsdebatten på samma villkor som alla andra. Jag lovar.

Rysslands statsvapen

Låter det ovanstående problematiskt? Ja, det tycker jag med. En opinionsbildare som helt öppet erkänner att vederbörande är avlönad av främmande makts företrädare skulle, milt uttryckt, få vissa trovärdighetsproblem. Nu är det ovanstående förstås inte sant. Det finns inget Zjirinovskij-institut (som jag känner till iallafall), jag känner inte till några proryska tankesmedjor och jag är i dagsläget anställd av Sverigedemokraternas riksdagskansli. Däremot finns det andra opinionsbildare som passar in på beskrivningen ovan.

Den 20 november 2014 skrev Katarina Tracz och Erik Brattberg en debattartikel i Expressen med innebörden att Sverige borde söka medlemskap i Atlantpakten omedelbart. Det är inte första gången. Både Brattberg och Tracz har skrivit flera sådana artiklar i olika tidningar förut och sedan dess. Tracz är också verksam i Frivärld, som har nära koppling till den borgerliga tankesmedjan Timbro och Brattberg har bl.a. varit verksam vid Utrikespolitiska institutet och SIPRI. Det är dock inte vad de gör idag. De var helt ärliga med sin verksamhet dagtid: de är verksamma vid McCain Institute.

Vad är McCain Institute då? Jo, det är en tankesmedja som grundades av John McCain, republikansk senator och f.d. presidentkandidat i Förenta Staterna. Han startade den dels med egna medel och dels med donationer från Wal-Mart, FedEx och hedgefondinvesteraren Paul E. Singer. Ser man till institutets mål, så framgår det att man syftar till att bevara Amerikas ledande roll, att fostra och träna nya säkerhetspolitiska ledare såväl i Amerika som utomlands och att påverka ledare att fatta beslut som ligger i enlighet med amerikanska och globala intressen.

Brattberg har dessutom en ytterligare position som medarbetare vid Atlantic Council, en amerikansk tankesmedja som ursprungligen startades av en krets amerikanska utrikesministrar och diplomater vilka hade varit involverade i arbetet inom NATO. Atlantic Council är en mycket inflytelserik tankesmedja, flera av deras företrädare har blivit (eller varit) ministrar i amerikanska regeringar.

Alltså: Brattberg och Tracz är avlönade av främmande makts företrädare. De företräder en gruppering som vill främja amerikanskt inflytande i världen, inte svenska intressen. Jag tycker att det innebär ett trovärdighetsproblem för dem. När de skriver en debattartikel som förespråkar svenskt medlemskap i Atlantpakten och undertecknar den med att de jobbar åt McCain Institute, skriver de då den för att medlemskap gynnar Sverige eller för att det gynnar USA?

Självklart vill jag inte med det här säga att Zjirinovskij och McCain står för samma värderingar, men det är irrelevant. Det finns nämligen en sak som de har gemensamt: de anser sig verka för sina respektive länders intressen. Sina länders intressen, inte Sveriges intressen.

Advertisements