Alla har säkert sett Uppdrag Granskning eller hört talas om fallet med den av EU-migranter ockuperade sommarstugan som myndigheterna står helt handfallna över. Det är inte enbart där som det verkar som om rättssamhället står helt handfallet inför uppenbart lagstridigt beteende. Den f.d. lagmannen Krister Thelin har skrivit en intressant betraktelse över detta ur juridisk synvinkel (uppföljt med en intervju i Dagens Samhälle) och landar i att lagen är mer än tillräcklig för att åtgärda problemen om man vill, men att polisen väljer att inte agera eftersom en avhysning måste ske med tvångsmedel, det vill säga ytterst fysiskt våld.

[P]olis och kronofogde tvekar att utnyttja de rättsliga redskap som står till buds, då de inte vill framstå som “hårda” eller orsaka “konflikt”. Myndigheternas representanter är inte obekanta med de starka humanitära strömningar som finns och kanske befarar demonstrationer och “oroligheter” om beslut om avhysning fattas och verkställs (ytterst med polisvåld).

Det här är ett grundläggande problem för statens legitimitet. Staten måste kunna upprätthålla ett så gott som heltäckande våldsmonopol; det är den del av samhällskontraktet som gör att man som individ accepterar statens tämligen betydande intrång i den egna friheten. Om statens våldsmakt – vilket faktiskt är vad polisen är, oaktat allt bjäfs med dialogpoliser och nallar till migranter etc – väljer att låta bli att utföra det arbetet av ren mjäkighet, vem är det då som skyddar privat egendom? Om man inte kan upprätthålla ett våldsmonopol så kan man vara säker på att andra intressenter kommer att dyka upp för att uppfylla detta vakuum. Vill vi det?

Det räcker med att gå till mig själv. Om jag nu märker att polisen inte ens tänker försöka försvara mitt liv och min egendom för att man är för mjäkig och inte vågar använda våld trots att man har rätt och kapacitet att göra det, då återstår bara att försvara sig själv, sin familj och sin egendom, med våld om så krävs. Det tror jag att de flesta skulle göra om de tvingades till det. Polisens och rättsväsendets kapitulation inför samhällsutvecklingen tar oss allt närmare en situation där frågan kommer att ställas på sin spets för allt fler medborgare.

Jag har svårt att klandra dem.

Annonser