I förra inlägget diskuterade jag följderna av att ständerna, enligt de då gällande lagarna för tronföljd, ägde frågan om arvsrätt och funderade en del kring det faktum att ständerna måste godkänna alla äktenskap för ”alternativa” tronföljare. I det här inlägget fortsätter jag att utforska möjliga tronföljare (det är nog klokt om nya läsare studerar föregående inlägg rörande olika successionsordningar från den här tiden, annars riskerar det följande att bli svårbegripligt) med antagandet att de godkänner alla giftermål retroaktivt. Så! Anta att ständerna hade gjort det. Vem hade varit aktuell som tronföljare till Fredrik av Hessen då?

1741 var alla Ulrika Eleonoras syskon döda. Den som hade varit hennes närmaste medtävlare om tronen, hennes systerson Karl Fredrik av Holstein-Gottorp, hade dött 1739. Karl Fredriks son, Karl Peter Ulrik av Holstein-Gottorp, var en kort tid aktuell som tronföljare, men han valde att istället acceptera att bli Rysslands tronföljare och bli rysk-ortodox (vilket alltså ogiltigförklarar honom som tronföljare på två sätt). Inga andra ättlingar till Karl XI var i livet.

Därefter måste vi gå långt tillbaka. Karl XI hade inga (legitima) syskon, så en arvsberättigad kung kan inte sökas där. Då är vi ända tillbaka vid Karl X Gustav, den pfalziska ättens stamfar och son till Katarina av Sverige, Karl IX enda överlevande dotter. Han hade flera syskon, bland annat en bror, Adolf Johan (se nedan), vars barn i första hand torde ha arvsrätt.

Pfalzätten 1

Tyvärr var hela Adolf Johans släktlinje utdöd 1741. Den siste arvingen på den linjen var drottning Ulrika Eleonoras syssling, greve Carl Adolf Gyllenstierna, som hade blivit ihjälstucken i Karlskrona 1733.

Som ni ser hade Karl X Gustav flera systrar (ännu fler än ovan faktiskt, men jag har bara tagit med de relevanta för resonemanget här). Den äldsta systern vars arvsanspråk förmodligen får ses som starkast enligt svensk tradition, var Kristina Magdalena (se nedan), som hade gift sig med markgreve Fredrik VI av Baden-Durlach, en lutheransk furste som hade slagits på Sveriges, eller protestantismens, sida under trettioåriga kriget.
Pfalz 2
Deras äldste son, Fredrik VII av Baden-Durlach, var Karl XI:s kusin. En festlig detalj är att hans hustru Augusta Maria var syster till Karl X Gustavs drottning, vilket gör att deras barn också var kusiner med Karl XI.

Alltnog, deras äldste son Karl III Wilhelm var Ulrika Eleonoras syssling. Karl Wilhelm hade i ungdomen varit aktuell som gemål till Ulrika Eleonoras äldre syster Hedvig Sofia, vilket dock föll när det svenska hovet insåg att Karl Wilhelm var alltför promiskuös för att det skulle anses anständigt att gifta bort en svensk prinsessa med honom. Enligt ryktet skall han ha hållit ett helt slottstorn med prostituerade för eget bruk, vilket höjde en del ögonbryn.

År 1741 var alla Karl Wilhelms barn också döda, men han hade två levande barnbarn, Karl Fredrik och Wilhelm Ludwig. Här uppstår problem #3. Karl Fredrik hade ärvt markgrevskapet Baden 1738 och var alltså en regerande furste vilket en arvinge egentligen inte fick vara. Wilhelm Ludwig å sin sida var för ung. En arvinge måste vara 21 år och 1741 var Wilhelm Ludwig nio år (Karl Fredrik var 13). Det går att argumentera för att de borde ha utsetts ändå, men jag återkommer till det senare.

Pfalz 3

Låt oss stanna här för ett ögonblick för att se vilka potentiella kungaämnen som fanns år 1741 bland Fredrik VII:s ättlingar. Först har vi alltså Karl Wilhelms två barnbarn:

  1. Markgreve Karl Fredrik (13 år)
  2. Wilhelm Ludwig (9 år)

Karl Wilhelms yngre bror Kristoffer hade tre vuxna söner som också fanns med i turordningen:

  1. Karl August
  2. Karl Wilhelm Eugen och
  3. Christoph

Den äldsta systern Katarina hade också barn och barnbarn:

  1. Greve Fredrik Magnus av Leiningen-Hartenburg (38 år)
  2. Karl Fredrik Wilhelm (17 år)
  3. Greve Karl Ludvig av Leiningen-Emichsburg

Likaså den tredje systern, Albertina Fredrika:

  1. Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp

Och se där! Nummer 9 på vår lista är samme Adolf Fredrik som ständerna i verkligheten valde att utnämna till kronprins, nämligen den framtida kung Adolf Fredrik. Om vi för ett ögonblick bortser från de ryska påtryckningarna, hur kan de tänkas ha resonerat? Först ska noteras att nummer 1, 2 och 7 är för unga för att ärva tronen. Kom ihåg att kung Fredrik hade uppnått den aktningsvärda åldern 65 år vid den här tidpunkten – man måste alltså räkna med risken att han kunde avlida innan så unga tronpretendenter kunde inta tronen. Nummer 1, 6 och 8 är dessutom regerande utländska furstar vilket egentligen är direkt diskvalificerande. Återstår Kristoffers tre söner. Vid den här tiden utgjorde de förmyndarregeringen för sitt unga kusinbarn Karl Fredrik. Det var inte omöjligt att någon av dem skulle ärva markgrevskapet Baden själva någon dag, givet att de år 1741 var de närmaste arvingarna efter småbarnen. Adolf Fredrik var Ulrika Eleonoras kusinbarn och släkt med henne på flera andra sätt också. Med den bakgrunden är det inte förvånande att ständerna valde honom. Dessutom var ständernas agerande förvånansvärt profetiskt. Det fanns ingen möjlighet för dem att veta detta, men vare sig Kristoffers tre söner eller Wilhelm Ludwig fick några egna legitima barn. Hade man valt någon av dem så hade kungahuset dött ut igen omkring 1785-1790 eller så och hela processen hade fått göras om. Och om ständerna väljer Adolf Fredrik, så är det alltså detsamma som det historiska utfallet, som vi ju vet hur det slutar.
Med andra ord går det alltså att argumentera för att ständerna valde en tronföljare som, så nära det var praktiskt möjligt, uppfyllde de krav som de dåtida arvslagarna ställde, vilket leder oss fram till att Carl XVI Gustaf är den rättmätige konungen även räknat på det viset.

King Carl XVI Gustaf at National Day 2009 Cropped.png
Kung Carl XVI Gustaf vid nationaldagen 2009
Licensierad under CC BY 3.0 via Wikimedia Commons.

Men för all del. Målsättningen med den här övningen var att driva resonemanget ända in i kaklet. Anta nu då att ständerna hade varit principfasta anhängare av Norrköpings arvförening och hållit benhårt fast vid dess anda. Det blir ämnet för nästa inlägg!

Advertisements