LD2015: Partistyrelsen

Etiketter

Jonas Åkerlund, Tony Wiklander

Handlingarna finns här: https://sd.se/landsdagarna

Det finns mycket att säga om LD2015 och jag kommer att blogga mer om det senare också. Jag börjar med en snabbkommentar om nya partistyrelsen:

Ut:

• Jonas Åkerlund
• Tony Wiklander
• Hanna Wigh
• Mikael Jansson
• Pavel Gamov

Åkerlund och Wiklander lämnar PS med ålderns rätt.

In:

• Anne Karlsson
• Oscar Sjöstedt
• Christina Östberg
• Stefan Jakobsson
• Aron Emilsson
• Maria Liljedahl
• Heikki Klaavuniemi
• Andreas Feymark

Oscar, Stefan och Aron är riksdagsmän och talesmän i sina respektive frågor; Maria och Heikki är landstings- eller regionråd; Andreas Feymark är distriktsordförande för Halland. Anne Karlsson sitter i landstinget i Jönköping och är andre vice ordförande i Jönköpings län. Christina Östberg sitter i riksdagen.

Notera dessutom att Julia Kronlid befordras till vice ordförande och att Roger Hedlund och Magnus Olsson går från ersättare till ordinarie i PS.

Ibland blir det inte som man vill, del 3

Ack ja, ibland blir det inte som man vill. För ett par månader sedan så blev jag tillfrågad av SVT om jag hade lust att vara bisittare vid sändningarna från partiets landsdagar nu i november. Tanken var att någon från partiet skulle delta i panelen för att ge lite inblick i vilka diskussioner som är extra viktiga internt och varför det går som det går i olika voteringar. Tydligen är det här ett grepp som SVT har använt vid sändningar från andra partiers stämmor. Frågan gick till mig eftersom jag har varit med länge i partiet, känner många i aktivistkåren och får höra rätt mycket om hur de interna samtalen förs.

Jag blev naturligtvis smickrad och tackade ja. Däremot var SVT i sådana fall tvungna att ansöka om ackreditering åt mig från partiet eftersom jag inte är ombud till landsdagarna och därmed inte har formell närvarorätt.

Idag kom svaret från partiet: ackreditering beviljas inte, med motiveringen att jag inte är journalist. Nåväl, så kan det gå. Det hade varit roligt, men jag förmodar att det får bli en annan gång.

Partistyrelseförslaget 2013

Etiketter

Erik Almqvist, Fredrik Eriksson, Lars Isovaara, Marie Edenhager, Marie Stensby, Partistyrelsen, Paula Bieler, Per Björklund, Peter Lundgren, Roger Hedlund

Nu har handlingarna alltså landat på ombudens bord inför landsdagarna 2013 och förslaget till ny partistyrelse kan beskådas. Min omedelbara reaktion är väl egentligen en brist på förvåning. Det var ganska uppenbart under förhandsdiskussionerna att det inte skulle bli några större förändringar. De allra flesta av (de återstående) ledamöterna från förra partistyrelsen sitter kvar, och den som vill läsa mina tankar om dem kan med fördel läsa det inlägg som jag skrev om dem då.

De nya ledamöterna

Paula Bieler

Paula Bieler kommer från mitt eget hemdistrikt Uppland och jag tror att jag nog var en av de första som mötte henne när hon valde att aktivera sig i Sverigedemokraterna 2009 (jag var distriktsordförande för Uppland då). Bieler är obestridligen en begåvad människa och har gjort en kometkarriär i partiet: invald i länets landsting 2010, ungdomsförbundet, SD-Kvinnors styrelse, chefredaktris för SD-Kuriren. Det var helt förutsägbart att hon också skulle väljas in i partistyrelsen, och jag bedömer som ytterst troligt att hon också får en framskjuten plats på riksdagslistan eller europaparlamentslistan. Eller båda, eventuellt. För den externa publiken är nog Bieler mest känd för den uppslitande ordförandestriden i ungdomsförbundet mot Gustav Kasselstrand, som hon dock förlorade.

Politiskt beskriver sig Bieler som socialkonservativ, men jag får nog säga att jag ibland också uppfattar vissa nationalliberala drag hos henne.

Roger Hedlund

Roger Hedlund är en mångårig partiveteran som faktiskt gick med i partiet nästan samtidigt som jag själv gjorde (maj 1994 – faktum är att vi en gång slog vad om vem som gick med först, men jag vann med två veckor). Roger var mycket ung när han gick med i partiet tillsammans med en grupp av sina vänner (bara 15 år) och han blev snabbt en av de ledande i Gävle, om inte annat i kraft av att han var äldst av dem. Den rollen har Roger aldrig släppt, utan han är idag en av partiets längst sittande distriktsordföranden. Han har en gedigen erfarenhet av att hantera distriktsarbete och alla de problem och konflikter som kan uppstå på gräsrotsnivå, erfarenheter som jag misstänker att han kommer att få stor nytta av i sitt framtida arbete i partistyrelsesammanhang. Han har suttit i Gävle kommunfullmäktige sedan 2006 och Gävleborgs landsting sedan 2010. Externt (utanför Gävleborg) är nog Roger mest känd för att Expo varje gång hans namn nämns påminner om att han har flera domar i bagaget. Roger blev överfallen av AFA efter en nyårsfest nyårsnatten 2000 och begick misstaget att försvara sig framgångsrikt. Det ska man inte göra, för då blir man dömd för misshandel.

Politiskt är Roger en slipad räv som har varit med om flera interna strider och aldrig låter sig målas in i ett hörn.

Marie Stensby

Marie Stensby är folkmusiker och utnämnd till riksspelman på grund av sin skicklighet på området. Hon blev medlem 2009 och är idag andre vice ordförande för Jämtlandsdistriktet. Hon har vid flera tillfällen visat sina musikaliska talanger vid partiets sammankomster.

Politiskt vet jag inte så mycket om Stensby, eftersom vi aldrig bytt mer än ett par ord.

Peter Lundgren

Det här är det enda valet som verkligen förvånade mig. Jag hade nämligen ingen aning om vem Peter Lundgren var när jag såg namnet på valberedningens förslag (vi kan kanske ha träffats någon gång och jag ber om ursäkt till Peter Lundgren i så fall men jag minns det helt enkelt inte).

Lundgren är från Gnosjö och sitter där invald i kommunfullmäktige sedan valet 2010. Han var ordförande i lokalavdelningen SD-Finnveden (som sträcker sig över tre kommuner, partiet är inte så starkt i de trakterna) fram tills i år, då han avgick på grund av tidsbrist. Han är också invald som ordinarie ledamot i distriktsstyrelsen för Jönköpingsdistriktet och ombudsersättare för Jönköping till landsdagarna.

Politiskt vet jag ingenting om Lundgren eftersom, tja, jag inte vet någonting om honom. Det enda avtryck jag kan hitta är det här uttalandet i Aftonbladet strax efter valet 2010, där Lundgren framför hur viktigt det är med invandring till Gnosjö (senare upprepat i Sveriges Radio).

De som inte väljs om

Nu försvinner det ju också några namn från partistyrelsen, vilket egentligen är minst lika intressant.

De avgångna

• Erik Almqvist
• Per Björklund
• Lars Isovaara

De här tre herrarna har sett sig föranledda att lämna sina uppdrag under perioden av olika skäl. Jag behöver säkert inte förklara varför.

Marie Edenhager

Edenhager får nu lämna partistyrelsen. Hon avsattes i år som ordförande för distriktet Dala-Västmanland efter flera år av interna strider, och det var mycket nära att så skedde redan förra året.

Fredrik Eriksson

Fredrik Eriksson från Partille petas i år från partistyrelsen efter att ha blivit invald vid förra landsdagarna. Det finns ingen officiell motivering. Jag tycker att det är lite tråkigt. Eriksson var enligt min högst personliga uppfattning en frisk fläkt i partistyrelsen.

Gustav Kasselstrand och William Hahne

Avslutningsvis ska stadgarna för partiet ändras så att ungdomsförbundsordföranden och vice ordföranden inte längre har automatiska platser i styrelsen. Formellt är det här ju inte något som valberedningen har beslutat om, men det är enligt min mening ganska uppenbart att den här skrivningen åtminstone partiellt är betingad av en vilja att ej längre se just de här två personerna i partistyrelsen.

Till saken hör att stadgeförändringen inte är helt orimlig på ett principiellt plan, men det är en helt annan sak som förtjänar ett eget inlägg.

Jamen haha då, för fan

Etiketter

Fredrik Eriksson, Gustav Kasselstrand, haha, landsdagarna

Det här skulle egentligen bli ett bautainlägg om hur missnöjd jag är med principprogramsbeslutet och med processen bakom det, men vet ni vad? Jag är jävligt less på att bara vara bitter och klaga hela tiden. Jag tror jag ska fokusera på det positiva ett tag. Haha.

Mingel före landsdagarnas öppnande

Det bästa med landsdagarna tycker jag ändå var att få träffa alla partikamrater från hela landet och prata minnen och få höra lite om hur det går i landets olika delar. För första gången fick jag till exempel tala lite längre med folk från vårt nya distrikt i Norrbotten.  Utöver det fick jag ett trevligt återseende i Fredrik Eriksson från SD-Partille och en massa ombud från Bohuslän.

Jag och Fredrik var båda med på SDU:s ungdomsläger på Gotland under Almedalsveckan 1996, men efter det har vi egentligen inte setts förrän vid kommunkonferensen förra året. Nu har han återvänt för att visa framfötterna i partistyrelsen.

Efter förhandlingarna på fredagen så fick jag också tillfälle att hänga ett tag med några SDU:are och snacka lite om förbundets utveckling sedan den tid jag var med. Det finns flera lovande ungdomar som säkert kommer att märkas mer och mer när de så småningom börjar ta plats i partiet. Jag lämnade ungdomarna nån gång vid elvasnåret, men jag tror att de fortsatte firandet in på småtimmarna eftersom de verkade lite hålögda på lördag morgon. 🙂

Apropå det så tycker jag att en av höjdpunkterna annars var SDU-ordförandens tal på söndagen. Det är inte så vanligt längre med den sortens intensiva tal om går rakt in i hjärtat på den som lyssnar och talar till våra innersta övertygelser, men Kasselstrand lyckades få till det.

Dessutom tycker jag nog också att partistyrelsevalet blev lite bättre den här gången än sist. Jag vill ju gärna se en stor styrelse med representation från flera olika områden och så blev det också den här gången. Visst, nog fanns det väl en del namn som jag hade velat se där, men man kan inte få allt man vill ha. För övrigt var det faktiskt två av mina tre motioner som blev mer eller mindre bifallna. Det är jävlarimig inte varje dag.

Så, avslutningsvis, allt var inte bara mörker. Faktum är att minus den där jobbiga striden om programmet så var det faktiskt riktigt trevligt.  Jag vet dock inte om jag skulle orka med ett årsmöte till redan nästa år, så kanske räcker det med att köra igen 2013.

Haha.

Tankar på tåg

Etiketter

landsdagarna, nationalism

Sitter på kvällståget hem från landsdagarna och funderar på resultatet. Jag förmodar att de som läser min blogg redan har koll på resultatet: förlust för nationalismen över hela linjen. Nå, i ärlighetens namn var jag väl ganska säker på att det var ungefär så som det skulle gå. Trots detta är jag ändå vid relativt gott mod. Jag talade med några av de andra, och samtliga var mycket samlade. Jag vill framhålla att det nu gäller att hålla ut och se tiden an. Kanske randas det bättre tider så småningom. Det kommer nya landsdagar och nya strider. Det känns också bra att veta att man har fått mycket uppskattning för sina anföranden inte enbart från sådana som redan hade deklarerat att de tänkte stödja avslag på principprogrammet utan också från sådana som faktiskt till slut röstade för. Många av de vanliga ombuden har fortfarande nationalistiska sympatier och om man hade fått rösta för ett ändringsyrkande på enbart just den delen i programmet så vete faan hur det hade gått. Nu blev det ju bifall eller avslag till allt istället, vilket naturligtvis var till nackdel för den som var kritisk. Nåja. Jag är trött till både kropp och själ och får lov att lämna en mer djupgående analys vid ett senare tillfälle. Jag vill tacka alla stridskamrater för era insatser i försöken att förhindra det här. Ni vet vilka ni är.

Framme i Göteborg

Etiketter

Sömn

Efter sju sorger och åtta bedrövelser är man nu äntligen framm i Göteborg. Det absolut första som händer är att man åker på en kommendering att leverera materiel till landsdagarna. Så: vild färd i skruttig bil till ett lager på icke närmare specificerad plats, kånka lådor, packa lådor, iväg med bil igen till konferensplatsen, packa ur lådor, kånka lådor – och SEDAN får man äntligen inkvarteras. Nu: sömn.

Förresten, en nyhet: verkar som om hashtag på Twitter för landsdagarna blir #LD2011 trots allt. Vi får se hur mycket #SdLD kommer att användas.

NU sömn.

Förslaget till ny PS

Ganska mycket av diskussionen före landsdagarna har kommit att handla om principrogrammet. Det kan dock vara värt att säga något om förslaget till ny partistyrelse också.

Jag berfinner mig ju i den lyckosamma positionen att jag har träffat samtliga föreslagna och jobbat med dem vid ett eller annat tillfälle. 

Partiledningen

• Jimmie Åkesson
• Björn Söder
• Mattias Karlsson
• Richard Jomshof

De självklara. Inte mycket att säga här. De utgör den innersta kärnan, fyra högt begåvade individer som varit tanke, hjärta, och hand bakom det Sverigedemokraterna som existerar idag.

Riksdagsledamöterna

• Jonas Åkerlund
• Carina Herrstedt
• Lars Isovaara
• Tony Wiklander
• Sven-Olof Sällström
• David Lång
• Johnny Skalin
• Erik Almqvist (nygammal)
• Mikael Jansson (suppleant)
• Julia Kronlid (suppleant)

Valberedningen har valt att åternominera i stort sett hela gamla PS, och nästan alla i denna blev riksdagsledamöter i valet.  De utgör ett sammansvetsat gäng som känner varandra och partiets anda utan och innan sedan flera år tillbaka. Intressanta återvändare är Erik Almqvist, som satt i styrelsen som SDU-ordförande fram till förra hösten men blev av med sitt säte där när han avgick. Nu återväljs han på eget mandat. Ännu mer intressant är valet av Mikael Jansson. Det är mig veterligen första gången som en före detta partiledare åternomineras till en partistyrelse efter att han röstats bort en gång från partiets toppledning. Julia Kronlid sitter i utrikesutskottet för oss och har verkligen visat framfötterna där (och svaret på den oundvikliga frågan är ja, hon är gift med den måhända inte helt okände David Kronlid).

SD-kvinnorna

• Marie Edenhager
• Hanna Wiigh
• Therese Borg

Dessa tre damer är snabbt stigande stjärnor på SD-himlen. Genom en kombination av hårt arbete och begåvning har de tagit sig fram till ledningen av sina respektive distrikt (Edenhager och Wiigh är ordföranden i sina områden och Borg är sekreterare i sitt). Det kräver en del att manövrera sig fram i SD-distrikten som ibland kan vara såväl kaotiska som svårstyrda och de här tre damerna har redan gjort erfarenheter som säkert kommer att vara dem till nytta i PS. Jag har dessutom för mig att samtliga är aktiva inom kvinnoförbundets styrelse.

Kommunalråden

• Marcus Wiechel
• Magnus Olsson
• Pavel Gamov

Okej, Wiechel är egentligen politisk sekreterare och inte kommunalråd, men han fyller samma funktion för partiet. Dessa tre herrar är tunga parlamentariska aktörer i sina respektive distrikt och har hunnit få mer erfarenhet än många andra av den etablerade politikens grynnor och skär.

 Trotjänarna

• Per Björklund
• Fredrik Eriksson
• Mattias Bäckström-Johansson

Per Björklund har varit partiets kassör i flera år och suttit i partiets VU hela tiden. Fredrik Eriksson är nog ett mer okänt namn för många. Det är inte många kvar som minns det, men Eriksson var aktiv i SDU under mitten av 90-talet (samtidigt som jag var det) men valde sedan att ligga lågt med partiverksamhet under sin utbildningstid. Nu är han tillbaka som aktiv och har gjort ett starkt jobb i Partille som har knuffat honom hela vägen till PS. I PS kommer han att vara den som har varit med längst av alla i partiet (möjligen med undantag för Åkerlund).

Andra som skrivit om partistyrelsen är t.ex. Sverige idag.

DN om arvodesfrågan

Etiketter

arvoden, Jimmie Åkesson

På landsdagarna nästa helg kommer bl.a. regelverket för arvoden att diskuteras. Det är en av de saker som DN uppmärksammar i en intervju med Jimmie Åkesson idag. Festligt nog citeras det ur en av mina motioner (den om arvodena), så här följer motionen i fulltext:

Motion om arvodeskommitté

Efter valet 2010 har partiet en helt ny situation. De krav som ställs på oss och på våra ledande företrädare är på en helt annan nivå nu än tidigare, och det innebär en hård påfrestning på de företrädare som måste befinna sig i fokus i stort sett dygnet runt. Med den bakgrunden är det inte konstigt att partistyrelsen har fattat beslut om ett arvodessystem. Jag instämmer i behovet av ett sådant arvodessystem.

Införandet av partiarvoden är dock inte oproblematiskt. De allra flesta av våra aktivister är inte arvoderade i någon nämnvärd grad. På gräsrotsnivå är det fortfarande frivilligt arbete som är normen och kommer att fortsätta att vara normen under överskådlig tid.

Tyvärr är det också så att vi i och med riksdagsinträdet har fått en situation där våra ledande företrädare inte automatiskt är nåbara för den breda massan av medlemskåren. Det finns därför en risk för att det börjar spridas rykten om maktmissbruk i medlemskåren. Eftersom vi har byggt ett parti just på att visa på det maktmissbruk som den politiska eliten har ägnat sig åt så är det nog så att våra medlemmar är oroliga för att våra företrädare kommer att falla i samma fälla och sådana rykten har redan börjat spridas – jag är säker att vi alla har hört hur det kan låta i vissa lokalavdelningar. Det är också så att våra politiska motståndare har sett denna blotta och börjat exploatera den – exempelvis skrev Jonas Sjöstedt från Vänsterpartiet en debattartikel med ungefär den här innebörden i Aftonbladet i april.

Vi måste åtgärda detta. Jag ifrågasätter som sagt inte behovet av ett arvodessystem i sig, men vi måste utforma ett sådant system på ett sätt som är så rättssäkert och transparent att vi minimerar risken för anklagelser om korruption. Så länge som partistyrelsen fattar beslut om sina egna arvoden så är det nog tyvärr ofrånkomligt att den här typen av rykten kommer i svang. Beslutanderätt i arvodesfrågor bör istället ligga hos en kommitté som inte själv kan anklagas för att tjäna på sina beslut. De instanser (såsom partistyrelse, valberedning etc.) som anser sig vara i behov arvoden kan därefter äska arvoden hos en sådan kommitté. Jag föreslår därför

• Att partistyrelsen av landsdagarna befrias från beslutanderätt i frågor som rör arvoden,
• Att beslutanderätt i samtliga på riksnivå förekommande arvodesfrågor förs över till en av landsdagarna utsedd arvodeskommitté,
• Att denna kommitté väljs omedelbart efter antagandet av denna motion,
• Att denna kommitté väljs ur den grupp personer som inte valts till något annat uppdrag på landsdagarna, samt
• Att partistyrelsen ges i uppdrag att återkomma med ett förslag till stadgeskrivning inför nästa landsdagar som stadgefäster arvodeskommittén enligt riktlinjerna i denna motion.

Örbyhus 22 april 2011

Joakim Larsson

Ombud för Uppland

Juholt stämplar SD som borgerligt

Etiketter

Juholt

– SD är det femte borgerliga partiet. De kallar sig ett socialkonservativt parti, och jag tror att man kan säga att KD, M och SD utgör ett socialkonservativt block i svensk politik, säger Håkan Juholt.

Vad menar du i så fall med socialkonservatism?
– Det är en konservatism som slår vakt om bestående maktstrukturer. Det finns inom M ett stort inslag av liberalism också, givetvis. Det är svårt att etikettera Moderaterna, de kan ju knappt beskriva sig själva idémässigt längre. För mig är M, liksom SD, ett socialkonservativt parti som göder dem som har mest, säger Håkan Juholt.

Juholt intervjuas i Sydsvenska Dagbladet och använder socialkonservatismen för att stämpla Sverigedemokraterna som borgerligt, precis som jag misstänkte i ett tidigare inlägg. Synnerligen förutsägbart. Det har redan börjat, trots att principprogrammet inte ens är klubbat än.

Agenda om landsdagarna

Etiketter

Agenda, David Lång, Mattias Karlsson

Det verkar som vår interna debatt om principprogrammet börjar nå en bredare skara. Igår blev jag intervjuad av Agenda, som var intresserade av mina synpunkter på principprogrammet och vilka följder den kommande förändringen får eller inte får. Jag har hört att David Lång och Mattias Karlsson blivit intervjuade också och jag blev idag informerad om att ordförande Åkesson kommer till sändningen också. Vi får se om jag har nåt jobb kvar på måndag. 🙂

 

Tillägg: Jag ser att Jimmie Stranne, DO för Norra Älvsborgs distrikt, också har funderat lite inför landsdagrna.