Sverigedemokraterna i Enköping

Etiketter

AFA, Enköping, Magnus Ahlkvist, mensjeviken

Sverigedemokraterna i Enköping har haft torgmöte idag och eftersom ingen annan kunde hoppa in just idag, så blev jag inkallad som talare. Det var ett ovanligt men positivt upplägg – kommunen har tillhandahållit en ljudanläggning på torget och alla partier i KF har fått ett antal tider (i 20-minuterspass) för att redogöra för vilka de är och vad de tycker.

Ett litet problem dock – tiden efter vår var kommunisternas och deras gruppledare passade på att komma med lögner om hur SD-Enköping inte deltar i KF-mötena. Eftersom vår tid var slut så gick det inte att svara på beskyllningarna. Det är väl baksidan av ett system som helt är baserat på deltagarnas vilja till rent spel.

Enköping har andra problem också. Tydligen finns det en semi-aktiv AFA-grupp där som har börjat förfölja våra aktivister. De har valt att göra det på fegast tänkbara sätt: genom anfall på familjen. En av våra ersättare i KF Enköping heter Evert Skirgård och är en äldre herre på 92 år. Den här veckan har han varit bortrest, och då har några rödingligister passat på att banka på dörren i Everts hem och hota och trakassera hans fru. Modigt. Mycket modigt. Polisen är i vart fall underrättad och jag kan bara hoppas att de får vad de förtjänar.

Annonser

Demonstrationsläget

Etiketter

AFA, Ilmar Reepalu, motdemonstration

SDU med hr. ungdomsansvarige Almqvist i spetsen har rört på sig och gjort något bra – demonstrerat mot svenskfientlighet. Det gläder mig att ungdomsförbundet tar initiativ till sådana här aktioner – det är precis sånt har som har saknats i förbundet.

Jag noterar också att mycket lite har förändrats sedan jag själv var ute på torgen sist. Rödingarna finns fortfarande där och saboterar torgmöten så mycket det bara går. Jag noterar också att högt uppsatta lokalpolitiker deltar i AFA-demonstrationerna, t.o.m. så högt uppsatta som Ilmar Reepalu själv. Det säger rätt mycket om var deras sympatier ligger och hur mycket snacket om det öppna samhället är värt.

Våldet trappas upp… eller?

Etiketter

AFA

Det har varit en händelserik vecka för Sverigedemokraterna. Det är väl knappast någon bland oss som följer den nationalistiska rörelsen som har undgått att höra talas om attacken mot deltagarna i SD:s nationaldagsdemonstration i Växjö häromdagen. Det här är faktiskt bland de mest allvarliga händelser som jag har hört talas om under min tid i partiet och avgjort den mest beslutsamma attacken på flera år. I allmänhet så brukar AFA tycka bättre om att ge sig på mer uppenbara mål såsom NSF, om inte annat så för att dessa oftare är lättare att se på gatan (uniformering, ni vet).

Man kan inte känna annat än avsky för den typ av människor som ägnar sig åt sådant här. Alldeles bortsett från att det rör sig om politiska motståndare så är detta personer som inte klarar av att hantera det faktum att man i en demokrati försöker förändra samhället med argument, inte med våld. När detta väl har sagts så kan man tyvärr också konstatera att sådant här händer, har hänt och kommer att hända igen. AFA kommer inte att försvinna utan snarare bli mer organiserade. Jag ställer mig tveksam till att regimen på allvar skulle ta tag i problemen med attacker mot oss. Det enda vi kan göra är att försöka ha ett såpass väl utvecklat säkerhetstänkande att sådant här kan undvikas så långt möjligt. Det har vi tydligen inte haft den här gången. Enligt uppgift till undertecknad så släpptes informationen om var den anfallna övernattningsplatsen låg ut till vilt främmande människor och med den nivån på säkerheten så är det inte konstigt att en flock lokala AFA-iter lyckades få så här god utdelning på en kvälls verksamhet.

Ibland funderar jag på om jag skall ta med mig min sexårige son på partiträffar. När jag ser sånt här blir jag inte mer motiverad att göra så. Om inte ens jag har lust till det, hur ska då vanligt folk våga?