Skolfront

Etiketter

debatter, media

Idag kördes ett inslag på Skolfront om lärares politiska engagemang och SD/ND på skolbesök. Man blir nästan matt över vissa siffror (endast 38% av lärarna säger att det är OK att vara lärare och sverigedemokrat, tyvärr min uppfattning av läraropinionen också), så jag hoppade in i diskussionen på deras hemsida och skrev det följande:

Jag är också sverigedemokrat och har varit SO-lärare vid ett flertal olika gymnasie- och grundskolor. För egen del anser jag att det aldrig har varit några problem att skilja mina privata åsikter från undervisningen och mina elever har i allmänhet inte ens kunnat gissa var jag har stått politiskt. Inte heller har jag hört några klagomål på att min undervisning skulle vara politiskt vinklad.

När jag själv var lärarstudent så stötte jag på en lärare som inte bara var fackombud på sin skola utan också högt uppsatt inom KPML(r). Det var inte heller ett problem och jag förutsätter att också han skilde på sina åsikter och sitt arbete.

Yttrande- och åsiktsfriheten är skyddad i grundlag och det bör den fortsätta vara, anser jag. Det blir ohållbart om lärare inte skall kunna vara politiskt aktiva ens om de är noga med att vara helt neutrala i skolan. Snarare är det så att en lärare som är engagerad i samhällsfrågor har förutsättningar att göra ett bättre jobb och ge en mer nyanserad bild av alla samhällsfrågor tack vare sin politiska gärning – givetvis under förutsättning att man inte blir en megafon för sin egen rörelse.

Annonser

Debatt i Radio Uppland

Etiketter

debatter, lokalt, media, mensjeviken

Med anledning av bl.a. Åkessons artikel så blev jag inbjuden till en debatt i Radio Uppland med en företrädare för Diskrimineringsbyrån. Jag var mycket nervös under debatten, men när jag lyssnar på det i efterhand så tycker jag faktiskt att det blev rätt bra (debatten börjar ca 15 minuter in).

Sällström i Agenda

Etiketter

debatter, media

Sven-Olof Sällström fick en sittning i Agenda i afton tillsammans med Fi! och Piratpartiet. Inte illa. Det blev naturligtvis lite snuttigt när talartiden ska delas mellan tre partier som alla behöver sändningstid för att nå ut, men jag tycker att det gick rätt bra. Sällström var lugn och säker och kom aldrig ur balans. Det var bra att han fick tillfälle att hugga på EU-byråkratin och ge en släng av Turkietkritik till PP i sista sekund innan debatten bröts, precis vad vi vill ut med. Möjligen kunde han ha bitit sig kvar i debatten genom att prata färdigt när programledaren ville bryta, men sånt är svårt vet jag.

Bra jobbat.

Debatt

Etiketter

debatter, Kaliberaffären, media

Idag är jag hemma och är sjuk, men ändå en snabb kommentar:

Kvällens SVT Debatt var mycket viktigt eftersom det antagligen blir den linje som framkommer här som blir vårt officiella försvar mot Kaliberaffären. Jag gillar skarpt att Björn gick på offensiven och inte bara backade och skrapade med foten. Åkesson höll en mer tillbakalutad position där han bad om ursäkt för Palmesången, vilket antagligen var det mest lämpliga i hans sits. SR verkade faktiskt bli lite pressade här tror jag.

Bedömning: Kaliberaffären har förstås skadat oss, men det här programmet mildrar nog följderna något.

Själva sändningen (radioprogram 2) återkommer jag till när jag inte har feber.

Åkesson i Debatt

Etiketter

debatter, media

Så, SVT höll en debatt om islamofobi i afton. Uppmuntrande nog så hade Åkesson bjudits in till debattpubliken. Vad kan man då säga som en snabb kommentar?

Tja, han fick inte säga många ord. Det är ju svårt att göra sig hörd i såna där sammanhang, i synnerhet om antalet motståndardebattörer är ca 5 gånger fler. Trevligt att han iallafall fick Per Gudmundson på sin sida. Jag var lite rädd för att blotta mängden av motdebattörer skulle leda till att Åkessons röst drunknade i mängden, men han fick in en rejäl smäll med statistiken från Storbritannien som visar på ett utbrett stöd för radikala tolkningar av islam. Dabrowski kontrar med frågan ”Jaha, men känner du någon muslim? Har du varit i en moské?”

Gudars skymning! Har inte SVT några som helst intellektuella krav på sina programledare? Vad har det för relevans för den statistik som Åkesson redogjorde för? Där kan jag möjligen tycka att han borde ha angripit Dabrowskis infantila fråga istället för att svara, men vad tusan – jag är inte säker på att jag själv hade gjort det. Bra jobbat, Åkesson!

Nåja, som vanligt så är ju det viktigaste att Åkesson alls bjöds in. Om vi får bli ett återkommande inslag i sådana där debatter så är jag mer än nöjd.

Debatt Åkesson-Federley

Etiketter

debatter, media

I morse var jag ute på järnvägsstationen i Uppsala och delade ut valtidningen till pendlarna. Jag var tyvärr inte hemma när debatten först sändes, men en partikollega hade koll. Jag lämnar ordet till Holger:

Jimmie Åkesson skötte sig väl. Han såg lite spänd ut, men det gjorde Federley också.

Det handlade enbart om invandring. Åkesson skötte frågan väl. Programledaren ställde inga frågor om sakpolitik utan frågade om partiet stod för BSS, etc; knappast något som biter på våra väljare.

Federley pratade på som på crack och Åkesson fick kämpa för att få en syl i vädret. Federley drog upp liknelse efter liknelse som han hade hittat på; till exempel något om att straffa sjuksköterskor för förhållanden inom vården, eller något sådant. Och SD drivs av hat, bla bla; hans beteende var det känslomässiga som alla vant sig vid att hans sida har när de inte kan förstå hur någon kan ha avvikande åsikter.

Åkesson svarade med att säga att vi driver invandringsfrågan för att den är det absolut viktigaste, och det tänker vi fortsätta med för att ha en levande invandringspolitik. Att vår återvandringspolitik bygger på frivillig återvandring, att många invandrare säkert drömmer om att kunna flytta tillbaka hem någon dag, och de enda vi vill utvisa är de som begått brott eller ljugit sig hit. (Den sista punkten är intressant, eftersom den öppnar för mycken debatt.)

Federley ljög till om att tio procent av SD:s kandidater är brottsbelastade; den riktiga siffran är tre procent. Åkesson svarade med att SD är det minst brottsbelastade partiet; BRÅ presenterade statistik om det igår, kunde han berätta. (Statistik som visade att riksdagspartiernas kandidater har 19 procent dömda för brott som leder till fängelse på straffskalan.) Federley ljög om att ”det är er egen statistik som ni har tagit fram” och att ”då räknar du in trafikböter också,” Åkesson sade nej, Federley malde på för att begrava det hela, och sedan var det slut.

Åkesson borde nog ha tagit tag i det hårdare, upprepat det han sagt när han fick säga några sista meningar i slutet. Men det var ett okej inslag, motståndarna vann inga poänger, och Åkesson sade väl i stort sett det som kan sägas på tio minuters debatt. Slutsumman blev väl: SD har varit med på TV-debatt mot en politiker från riksdagspartierna, helt enkelt.

Statsvetaren Sören Holmberg intervjuas om väljarundersökningar just nu; angående SD sägs det att partiet fått mycket uppmärksamhet på sista tiden. Den lägre siffran för dagen kommenterar han med att det går upp och ned för att det är svårt att säga med så små procent som det rör sig om, och den som slår på TV:n på söndag får se, innan dess går det inte att säga vad som händer. ”Vi har
aldrig haft en sådan här situation med Sverigedemokraterna förut som har sådana här siffror.”

Jag har sett inslaget på nätet och kan väl i stort bara hålla med. Federley talade nog mest till sina egna anhängare och han har givetvis profilerat sig ytterligare hos sina målgrupper. Liksom, förhoppningsvis, också Åkesson har.
Nu återstår att se hur spritt det här inslaget blir. Det är väldigt mycket tal om SD i media nu. Angreppen har hårdnat, men ändå tror jag att allt detta är bra för oss.

Partiledardebatten

Etiketter

debatter, media

Den här aftonen har jag spenderat med några andra SD:are för att beskåda hur de etablerade partierna debatterar mot varandra på bästa sändningstid i reklam-TV.

Det är på många sätt ett sömnpiller att hänga med i debatter av det här slaget, men då och då blixtrade det faktiskt till. Det var intressant att se hur GP föll undan inför borgarnas påpekanden att ansvaret för skolans misslyckande till stor del skall placeras på hans axlar och lika roligt att se hur både Reinfeldt och GP aktade sig för att göra alltför välvilliga yttranden till förmån för fri invandring. De vet nog att en del av deras väljare inte är särdeles invandringsvänliga. Mer förutsägbart var väl att alla tävlade om att gulla med invandrarna, alla ville vara den som var mest emot diskriminering, alla anklagade varandra för att bära ansvaret för integrationens misslyckande. Ingen vill sitta med Svarte Petter, förstås.

Det är också intressant att se hur skickliga främst Reinfeldt och Persson är rent retoriskt. Vi har trots allt en bit kvar innan vi har debattörer i deras viktklass. Vi är på väg, men vi är inte där än. Jag kom ändå på mig själv med att flera gånger önska att en Åkesson eller Jansson hade fått sitta där för att klämma till med lite fräscha aspekter på invandringsfrågorna. Kanske i en senare debatt, vem vet?

Det allra bästa var nog trots allt att bli påmind om vilka det är som är den verkliga fienden. Det är knappast någon hemlighet att debatterna och motsättningarna inom partiet stundtals antar krigsproportioner, men trots allt är det de etablerade vi kämpar mot, inte varandra.

Jag skulle önska att fler partikamrater tänkte så.