I morse var jag ute på järnvägsstationen i Uppsala och delade ut valtidningen till pendlarna. Jag var tyvärr inte hemma när debatten först sändes, men en partikollega hade koll. Jag lämnar ordet till Holger:
Jimmie Åkesson skötte sig väl. Han såg lite spänd ut, men det gjorde Federley också.
Det handlade enbart om invandring. Åkesson skötte frågan väl. Programledaren ställde inga frågor om sakpolitik utan frågade om partiet stod för BSS, etc; knappast något som biter på våra väljare.
Federley pratade på som på crack och Åkesson fick kämpa för att få en syl i vädret. Federley drog upp liknelse efter liknelse som han hade hittat på; till exempel något om att straffa sjuksköterskor för förhållanden inom vården, eller något sådant. Och SD drivs av hat, bla bla; hans beteende var det känslomässiga som alla vant sig vid att hans sida har när de inte kan förstå hur någon kan ha avvikande åsikter.
Åkesson svarade med att säga att vi driver invandringsfrågan för att den är det absolut viktigaste, och det tänker vi fortsätta med för att ha en levande invandringspolitik. Att vår återvandringspolitik bygger på frivillig återvandring, att många invandrare säkert drömmer om att kunna flytta tillbaka hem någon dag, och de enda vi vill utvisa är de som begått brott eller ljugit sig hit. (Den sista punkten är intressant, eftersom den öppnar för mycken debatt.)
Federley ljög till om att tio procent av SD:s kandidater är brottsbelastade; den riktiga siffran är tre procent. Åkesson svarade med att SD är det minst brottsbelastade partiet; BRÅ presenterade statistik om det igår, kunde han berätta. (Statistik som visade att riksdagspartiernas kandidater har 19 procent dömda för brott som leder till fängelse på straffskalan.) Federley ljög om att ”det är er egen statistik som ni har tagit fram” och att ”då räknar du in trafikböter också,” Åkesson sade nej, Federley malde på för att begrava det hela, och sedan var det slut.
Åkesson borde nog ha tagit tag i det hårdare, upprepat det han sagt när han fick säga några sista meningar i slutet. Men det var ett okej inslag, motståndarna vann inga poänger, och Åkesson sade väl i stort sett det som kan sägas på tio minuters debatt. Slutsumman blev väl: SD har varit med på TV-debatt mot en politiker från riksdagspartierna, helt enkelt.
Statsvetaren Sören Holmberg intervjuas om väljarundersökningar just nu; angående SD sägs det att partiet fått mycket uppmärksamhet på sista tiden. Den lägre siffran för dagen kommenterar han med att det går upp och ned för att det är svårt att säga med så små procent som det rör sig om, och den som slår på TV:n på söndag får se, innan dess går det inte att säga vad som händer. ”Vi har
aldrig haft en sådan här situation med Sverigedemokraterna förut som har sådana här siffror.”
Jag har sett inslaget på nätet och kan väl i stort bara hålla med. Federley talade nog mest till sina egna anhängare och han har givetvis profilerat sig ytterligare hos sina målgrupper. Liksom, förhoppningsvis, också Åkesson har.
Nu återstår att se hur spritt det här inslaget blir. Det är väldigt mycket tal om SD i media nu. Angreppen har hårdnat, men ändå tror jag att allt detta är bra för oss.
