Undertecknad i Arbetaren

Etiketter

Arbetaren, dödsstraff

Titta här då. Den här intervjun, gjord i valrörelsens slutskede,  hade jag helt glömt.

När det gäller kriminalpolitiken vill SD ha en generell straffskärpning för alla brott. Men det finns de som vill gå ännu längre och införa dödsstraff. Joakim Larsson, tidigare kommunpolitiker och nämndeman i Uppsala tingsrätt, har skrivit en motion där han propagerar för dödsstraffet.

– Det finns så pass grova brott som vissa typer av mord och landsförräderi som förtjänar att straffas med döden, säger han.

Men är det inte en väl hård människosyn, att man aldrig kan förändras?
– Nej, jag tycker att det är en rättvis människosyn.

Joakim Larssons motion avslogs dock på partistämman. Trots det menar han att det finns många inom partiet som egentligen är för dödsstraff, men att de inte vågar stå upp för det.

– Mest besviken är jag på partiledningen som gick betydligt hårdare åt min motion än vad den förtjänade. Men nu är det valrörelse, då finns det viktigare saker att bry sig om än att älta gamla motioner. Särskilt nu när vi är så nära.

Och nära var vi sannerligen.

Revansch!

Etiketter

dödsstraff

Om dödsstraffet i Metro:

Osvenskt? Omodernt? Uppenbarligen inte! En färsk studie från Forskningsgruppen för Samhälls- och Informationsstudier (FSI) visar nämligen att var fjärde svensk är positiv till att återinföra dödstraffet ”för de grövsta brotten”.

Män är mer positiva än kvinnor (28,3 respektive 21,0 procent). De socialdemokratiska väljarna är mest positiva (26,8 procent) tätt följda av moderater (25,1 procent). Därefter kommer, i fallande skala, vänsterpartister (17,7), centerpartister (16,7), kristdemokrater (16,6), miljöpartister (15,5) och folkpartister (9,9).

– Sverigedemokraternas siffra i dödsstraffsstudien är, inte helt oväntat 57,6 procent.

Och jag som tycker mig minnas att bara 3 av 124 sverigedemokrater vill införa dödsstraff. Ah, det är vackert när man får rätt.

Dödsstraffet – del 3: Reaktionen

Etiketter

dödsstraff, riksårsmöten

Jag har i två tidigare delar berört min motion om dödsstraff och mina argument i frågan. Nu till frågan om hur dessa teoretiska resonemang mötte verkligheten.

För det första ska jag vara uppriktig med vad jag själv trodde före landsdagarna: motionen hade inte en chans. Partiledningen hade tydligt signalerat att de inte gillade motionen och att de rekommenderade att den skulle avslås. Jag ville dock ändå lägga den bl.a. eftersom jag tror på den och vet att det finns en hel del medlemmar och aktiva som instämmer i sak. Jag ville alltså testa hur röstsiffrorna skulle bli när frågan lades fram på stämman.

Det blev ju nu alltså 120 nej-röster och 3 ja-röster och röstsiffrorna i sig hade jag väl inte haft något emot om det inte vore för ledningens agerande. Det stod nämligen helt klart under eftermiddagen att PL drog åt tumskruvarna och skärpte debattonen. Vad man var ute efter var enligt min uppfattning att skrämma de anhängare som ändå fanns till att avstå från att rösta eller rösta mot sin övertygelse. Det är svårt att i ord beskriva hur det var i mötessalen under den senare delen av debatten. Jag uppfattade stämningen som mycket tryckt, och i stort sett hela PL var upp i talarstolen för att med darr på stämman tala om ”den fruktansvärda motionen”, ”det här är inte sverigedemokratiska värderingar” och ”rött kort” för mig personligen. Det sista har i vart fall jag svårt att tolka som annat än en antydan om uteslutning. Ordval och tonfall påminde ärligt talat mer om hur etablerade partier brukar behandla oss i kommunfullmäktige än om hur det bör vara när vi själva för diskussioner. Resultatet blev också därefter: flera av de ombud som på förhand hade sagt att de skulle rösta ja vågade inte göra det när det kom till kritan. Några kvittade t.o.m. ut sig och åkte hem tidigt för att slippa dilemmat.

Jag vill understryka en gång till att jag inte har några problem med att förlora en omröstning efter en hederlig debatt där folk röstar efter sitt hjärtas mening. Jag kan stå ut med att förlora en omröstning där folk röstar mot sin övertygelse av politisk-taktiska skäl (t.ex. att dödsstraffet inte är en valvinnare). Men att förlora en omröstning för att de som tänkt rösta ja blir skrämda att rösta nej, det gillar jag inte.

Varför blev det så här då? Som sagt, motionen hade ju förmodligen röstats ner iallafall, om än kanske med lite mindre marginal (själv hade jag gissat på något i stil med 115-15 om det hade rått rent spel)? Jo, det har att göra med hur landsdagarna fungerar jämfört med de gamla riksårsmötena. Vi bjuder numera in media till mötena och PL använder mötena som ett sätt att göra politiska utspel. Ingen ska tro annat än att de tal som hölls under landsdagarna var ägnade att kasta ut beten till media att skriva artiklar om. Det var exempelvis därför ett av talen var fullkomligt gödslat med referenser till Astrid Lindgren: oundvikligen skulle någon reporter bli förbannad och skriva ett par artiklar om det.

Före dödsstraffsmotionen hade tydligen SVT flaggat för att de skulle lägga ett visst fokus på debatten om dödsstraff, eftersom det enligt uppgift var den enskilt längsta debatten under helgen. Det var en mardröm för PL, eftersom de verkligen inte ville ha mediafokus på den frågan utan på sina egna planerade utspel. Därför måste man göra allt för att framställa motionen som ”stollemotion” som minsann inga riktiga sverigedemokrater håller med om. Alltså framförde flera PS-talare hur önskvärt det var att bara jag själv borde rösta för och det var därför det begärdes votering med rösträkning trots att det var fullständigt uppenbart vilken sida som hade vunnit. PL gick helt enkelt in för att krossa motionen.

Jag tycker att det hela är lite sorgligt, även om jag inte direkt är förvånad. Det är såhär det tyvärr ser ut i politiska partier idag, även om jag hade hoppats att vi skulle stå över sådant.

Dödsstraffet – del 2: Argumenten

Etiketter

dödsstraff, kriminalvård, straff

Inför årsmötet visade utskottets och partistyrelsens yttrande att det fanns två huvudargument mot dödsstraffet: för det första att det inte fungerade och istället leder till en brutalisering av samhället och för det andra att det ledde till att oskyldiga skulle kunna dömas. Min argumentation på landsdagarna kom att gå ut på ett försvar mot just dessa två argument.

Det första argumentet anser jag är felaktigt. Det har i Förenta Staterna gjorts en hel del undersökningar på hur dödsstraffet påverkar brottsligheten och dessa har kommit till lite olika slutsatser beroende på hur man utformar undersökningen. Förra sommaren gjordes en sammanställning och analys över de senaste 35 årens forskning på området och resultatet blev att det finns en avskräckande effekt, även om det är svårt att avgöra exakt hur stor den är. Det kan dessutom vara värt att påpeka att SD i alla andra sammanhang är inne på linjen att hårdare straff är avskräckande, och jag kan inte se varför något annat skulle gälla här.

Det andra argumentet är besvärligare, och under landsdagarna var det också på detta som fokus kom att läggas. Hur ska man hantera risken att en oskyldig döms till dödsstraff? Jag ska vara ärlig: den risken finns. Den är så gott som omöjlig att eliminera helt. Om den risken nu finns, är då inte dödsstraffet helt avfört från diskussion?

Jag menar att svaret är nej. Låt oss vara uppriktiga: varje dag accepterar vi verksamheter som löper risk att döda oskyldiga eller rent av helt säkert gör det. Några exempel:

• Polisen har rätt att använda våld i sin verksamhet under vissa förutsättningar. Det är i princip ofrånkomligt att detta ibland kommer att leda till att oskyldiga dör (se t.ex. fallet Osmo Vallo). Ändå hävdar ytterst få att polisen skall avskaffas.
• Vi har tidigare under många år använt oss av allmän värnplikt för att försvara Sverige. Under träningen av en årsklass värnpliktiga är det så gott som ofrånkomligt att några av dessa kommer att skadas eller t.o.m. dö. Det är ju trots allt en verksamhet som involverar skarpladdade vapen, tunga fordon och ganska ofta mycket trötta och frusna män som hanterar dessa. Trots detta var systemet med allmän värnplikt mycket stabilt och få såg det faktum att oskyldiga dog i verksamheten som ett argument i sig för att avskaffa värnplikten.
• Varje år dör ca 3-400 människor i biltrafiken. Vi vet det, det sker varje år och har varit i stort sett omöjligt att ändra på. Ändå accepterar vi att bilkörning är tillåtet. Jag med.

Min poäng med ovanstående är att vi mer eller mindre omedvetet gör en avvägning mellan risken att oskyldiga drabbas och den samhällsnytta de ovanstående företeelserna medför. Jag anser att på ett moraliskt plan är det ingen skillnad mellan de här exemplen och fallet dödsstraff. Man bör alltså väga nytta mot risk även här.

Det finns amerikanska forskare som har hävdat att statistiskt sett kan avskräckningseffekten av dödsstraff uttryckas som att varje avrättning avskräcker 18 potentiella mord från att äga rum. Det finns alltså en samhällsnytta. Jag anser att det svenska rättsväsendet är så pass rättssäkert att risken för att en oskyldig kan drabbas är såpass liten att nyttan väger över. Dödsstraffet räddar fler oskyldiga liv än vad det tar och är alltså acceptabelt.

Dödsstraffet – del 1: Motionen

Etiketter

dödsstraff, Sverigedemokraterna

Det har ju diskuterats en del i media och i diverse fora om min dödsstraffsmotion. Jag tänkte att det kunde vara dags att ta upp ämnet här på bloggen också. Jag börjar med att publicera själva motionen, för att sedan gå vidare lite med argumenten och reaktionerna.

Motion 2: Motion om dödsstraffet
Motionär:
Joakim Larsson (ombud Uppsala län)

Motionstext:
I Sverige avskaffades dödsstraffet i krigstid 1973. Redan 1921 avskaffades det i fredstid och ingen har avrättats i Sverige sedan rånmördaren Alfred Ander år 1910. Motiveringen från motståndarnas sida har varit att dödsstraffet är ineffektivt och att det finns en risk för att döma oskyldiga. Vi i Sverigedemokraterna har tidigare haft återinförande av dödsstraffet på programmet, även om vi har tagit bort den skrivningen sedan några år tillbaka. Nu har det visat sig att det fortfarande finns relativt många inom partiet som anser att dödsstraffet är önskvärt – och jag är en av dem. I detta är vi heller inte ensamma. Faktum är att ca 30-40% av befolkningen i olika undersökningar har sagt sig sig vilja ha dödsstraff för vissa brott. Dödsstraffet är ett kontroversiellt instrument som ändå har fördelar. I motsats till vad exempelvis Amnesty International brukar hävda så finns det viss forskning som pekar på att dödsstraffet faktiskt kan ha en effekt på brottsnivåerna (och det tar ju garanterat bort risken för återfall i det fall det döms ut). Somliga studier under 2000-talet har hävdat att varje utdömt dödsstraff rentav kan rädda flera liv tack vare denna effekt.

Vidare måste vi komma ihåg vad det är vi talar om här – straff för fruktansvärda brott. Alltför ofta fokuserar svensk kriminalpolitik på gärningsmannens väl och ve och grova brottslingar behandlas som om de vore olydiga småpojkar som bara behöver en kram och några vänliga ord för att bli väluppfostrade samhällsmedborgare. Detta synsätt är naivt. Det finns brott som är så grova att ingen förlåtelse kan finnas för dem. Det finns brottslingar och galningar som är bortom alla försök till rehabilitering. Ett par exempel:

I oktober 2008 dömdes Anders Eklund i det uppmärksammade Englafallet för våldtäkt och mord på en tioårig flicka som han av en ren slump hade mött på en landsväg i Dalarna. Samtidigt dömdes han för ett tidigare fall av våldtäkt och mord år 2000. Tror någon att Eklund någonsin kommer att vara något annat än vad han är – ett livsfarligt monster?

1979 dömdes Stig Bergling till livstids fängelse för grovt spioneri för Sovjetunionens räkning.
Under ett flertal år hade han mot betalning sålt försvarshemligheter som han stulit under sin tid inom underrättelsetjänsten. En av de saker som såldes var hela planen för samtliga befästningar i de svenska försvarssystemen – information som skulle innebära skillnaden mellan liv och död för tusentals svenska soldater och potentiellt vara avgörande för utgången av krig. Efter sin rymning från fängelset återkom Bergling till Sverige och lever idag ett stillsamt liv som pensionär på ett ålderdomshem i Kista. Tror någon att en sådan typ av ”bestraffning” avskräcker någon annan från att sälja ut Sverige?

Det är min bestämda uppfattning av dödsstraff bör finnas som en möjlighet för särskilt grova
brott.

Jag yrkar därför
att landsdagarna ställer sig bakom den inställning till dödsstraff som anförs i motionen
att det kriminalpolitiska utskottet med utgångspunkt från motionen ges i uppdrag att återkomma med en programskrivning i frågan till landsdagarna.

Yttrande från kriminalpolitiska utskottet:
Utskottet ”Krafttag mot brottsligheten” har under det fortlöpande arbetet avfärdat dödsstraffet
som en möjlig bestraffningsmetod. Argumenten är som följer:
Oåterkallelig åtgärd, om det visar sig att den dömde har blivit dömd på falska grunder finns det ingen återvändo. Det finns dagsaktuella fall runt om i världen och det skulle förmodligen finnas liknande fall även i Sverige.
Bidrar till ett hårdare samhälle med en hårdare människosyn.
Sverige skulle avlägsna sig från den nordeuropeiska, västeuropeiska, synen på dödsstraff.
Det finns andra sätt att minska förekomsten av allvarliga våldsbrott, t.ex. genom att minska
alkoholmissbruket i samhället. Enligt kriminologer minskar inte dödstraffet frekvensen av mord och våldsbrott, eftersom dessa brott vanligen begås i affekt.

Utskottet föreslår därför:
att landsdagarna avslår motionen i dess helhet.

Partistyrelses förslag till Landsdagarna:
Partistyrelsen instämmer i utskottets yttrande.
Partistyrelsen föreslår landsdagarna besluta
att avslå motionen.