Partistyrelseförslaget 2013

Etiketter

Erik Almqvist, Fredrik Eriksson, Lars Isovaara, Marie Edenhager, Marie Stensby, Partistyrelsen, Paula Bieler, Per Björklund, Peter Lundgren, Roger Hedlund

Nu har handlingarna alltså landat på ombudens bord inför landsdagarna 2013 och förslaget till ny partistyrelse kan beskådas. Min omedelbara reaktion är väl egentligen en brist på förvåning. Det var ganska uppenbart under förhandsdiskussionerna att det inte skulle bli några större förändringar. De allra flesta av (de återstående) ledamöterna från förra partistyrelsen sitter kvar, och den som vill läsa mina tankar om dem kan med fördel läsa det inlägg som jag skrev om dem då.

De nya ledamöterna

Paula Bieler

Paula Bieler kommer från mitt eget hemdistrikt Uppland och jag tror att jag nog var en av de första som mötte henne när hon valde att aktivera sig i Sverigedemokraterna 2009 (jag var distriktsordförande för Uppland då). Bieler är obestridligen en begåvad människa och har gjort en kometkarriär i partiet: invald i länets landsting 2010, ungdomsförbundet, SD-Kvinnors styrelse, chefredaktris för SD-Kuriren. Det var helt förutsägbart att hon också skulle väljas in i partistyrelsen, och jag bedömer som ytterst troligt att hon också får en framskjuten plats på riksdagslistan eller europaparlamentslistan. Eller båda, eventuellt. För den externa publiken är nog Bieler mest känd för den uppslitande ordförandestriden i ungdomsförbundet mot Gustav Kasselstrand, som hon dock förlorade.

Politiskt beskriver sig Bieler som socialkonservativ, men jag får nog säga att jag ibland också uppfattar vissa nationalliberala drag hos henne.

Roger Hedlund

Roger Hedlund är en mångårig partiveteran som faktiskt gick med i partiet nästan samtidigt som jag själv gjorde (maj 1994 – faktum är att vi en gång slog vad om vem som gick med först, men jag vann med två veckor). Roger var mycket ung när han gick med i partiet tillsammans med en grupp av sina vänner (bara 15 år) och han blev snabbt en av de ledande i Gävle, om inte annat i kraft av att han var äldst av dem. Den rollen har Roger aldrig släppt, utan han är idag en av partiets längst sittande distriktsordföranden. Han har en gedigen erfarenhet av att hantera distriktsarbete och alla de problem och konflikter som kan uppstå på gräsrotsnivå, erfarenheter som jag misstänker att han kommer att få stor nytta av i sitt framtida arbete i partistyrelsesammanhang. Han har suttit i Gävle kommunfullmäktige sedan 2006 och Gävleborgs landsting sedan 2010. Externt (utanför Gävleborg) är nog Roger mest känd för att Expo varje gång hans namn nämns påminner om att han har flera domar i bagaget. Roger blev överfallen av AFA efter en nyårsfest nyårsnatten 2000 och begick misstaget att försvara sig framgångsrikt. Det ska man inte göra, för då blir man dömd för misshandel.

Politiskt är Roger en slipad räv som har varit med om flera interna strider och aldrig låter sig målas in i ett hörn.

Marie Stensby

Marie Stensby är folkmusiker och utnämnd till riksspelman på grund av sin skicklighet på området. Hon blev medlem 2009 och är idag andre vice ordförande för Jämtlandsdistriktet. Hon har vid flera tillfällen visat sina musikaliska talanger vid partiets sammankomster.

Politiskt vet jag inte så mycket om Stensby, eftersom vi aldrig bytt mer än ett par ord.

Peter Lundgren

Det här är det enda valet som verkligen förvånade mig. Jag hade nämligen ingen aning om vem Peter Lundgren var när jag såg namnet på valberedningens förslag (vi kan kanske ha träffats någon gång och jag ber om ursäkt till Peter Lundgren i så fall men jag minns det helt enkelt inte).

Lundgren är från Gnosjö och sitter där invald i kommunfullmäktige sedan valet 2010. Han var ordförande i lokalavdelningen SD-Finnveden (som sträcker sig över tre kommuner, partiet är inte så starkt i de trakterna) fram tills i år, då han avgick på grund av tidsbrist. Han är också invald som ordinarie ledamot i distriktsstyrelsen för Jönköpingsdistriktet och ombudsersättare för Jönköping till landsdagarna.

Politiskt vet jag ingenting om Lundgren eftersom, tja, jag inte vet någonting om honom. Det enda avtryck jag kan hitta är det här uttalandet i Aftonbladet strax efter valet 2010, där Lundgren framför hur viktigt det är med invandring till Gnosjö (senare upprepat i Sveriges Radio).

De som inte väljs om

Nu försvinner det ju också några namn från partistyrelsen, vilket egentligen är minst lika intressant.

De avgångna

• Erik Almqvist
• Per Björklund
• Lars Isovaara

De här tre herrarna har sett sig föranledda att lämna sina uppdrag under perioden av olika skäl. Jag behöver säkert inte förklara varför.

Marie Edenhager

Edenhager får nu lämna partistyrelsen. Hon avsattes i år som ordförande för distriktet Dala-Västmanland efter flera år av interna strider, och det var mycket nära att så skedde redan förra året.

Fredrik Eriksson

Fredrik Eriksson från Partille petas i år från partistyrelsen efter att ha blivit invald vid förra landsdagarna. Det finns ingen officiell motivering. Jag tycker att det är lite tråkigt. Eriksson var enligt min högst personliga uppfattning en frisk fläkt i partistyrelsen.

Gustav Kasselstrand och William Hahne

Avslutningsvis ska stadgarna för partiet ändras så att ungdomsförbundsordföranden och vice ordföranden inte längre har automatiska platser i styrelsen. Formellt är det här ju inte något som valberedningen har beslutat om, men det är enligt min mening ganska uppenbart att den här skrivningen åtminstone partiellt är betingad av en vilja att ej längre se just de här två personerna i partistyrelsen.

Till saken hör att stadgeförändringen inte är helt orimlig på ett principiellt plan, men det är en helt annan sak som förtjänar ett eget inlägg.

Jamen haha då, för fan

Etiketter

Fredrik Eriksson, Gustav Kasselstrand, haha, landsdagarna

Det här skulle egentligen bli ett bautainlägg om hur missnöjd jag är med principprogramsbeslutet och med processen bakom det, men vet ni vad? Jag är jävligt less på att bara vara bitter och klaga hela tiden. Jag tror jag ska fokusera på det positiva ett tag. Haha.

Mingel före landsdagarnas öppnande

Det bästa med landsdagarna tycker jag ändå var att få träffa alla partikamrater från hela landet och prata minnen och få höra lite om hur det går i landets olika delar. För första gången fick jag till exempel tala lite längre med folk från vårt nya distrikt i Norrbotten.  Utöver det fick jag ett trevligt återseende i Fredrik Eriksson från SD-Partille och en massa ombud från Bohuslän.

Jag och Fredrik var båda med på SDU:s ungdomsläger på Gotland under Almedalsveckan 1996, men efter det har vi egentligen inte setts förrän vid kommunkonferensen förra året. Nu har han återvänt för att visa framfötterna i partistyrelsen.

Efter förhandlingarna på fredagen så fick jag också tillfälle att hänga ett tag med några SDU:are och snacka lite om förbundets utveckling sedan den tid jag var med. Det finns flera lovande ungdomar som säkert kommer att märkas mer och mer när de så småningom börjar ta plats i partiet. Jag lämnade ungdomarna nån gång vid elvasnåret, men jag tror att de fortsatte firandet in på småtimmarna eftersom de verkade lite hålögda på lördag morgon. 🙂

Apropå det så tycker jag att en av höjdpunkterna annars var SDU-ordförandens tal på söndagen. Det är inte så vanligt längre med den sortens intensiva tal om går rakt in i hjärtat på den som lyssnar och talar till våra innersta övertygelser, men Kasselstrand lyckades få till det.

Dessutom tycker jag nog också att partistyrelsevalet blev lite bättre den här gången än sist. Jag vill ju gärna se en stor styrelse med representation från flera olika områden och så blev det också den här gången. Visst, nog fanns det väl en del namn som jag hade velat se där, men man kan inte få allt man vill ha. För övrigt var det faktiskt två av mina tre motioner som blev mer eller mindre bifallna. Det är jävlarimig inte varje dag.

Så, avslutningsvis, allt var inte bara mörker. Faktum är att minus den där jobbiga striden om programmet så var det faktiskt riktigt trevligt.  Jag vet dock inte om jag skulle orka med ett årsmöte till redan nästa år, så kanske räcker det med att köra igen 2013.

Haha.