Tillbaka igen

Etiketter

humor, mensjeviken

Efter en längre tids frånvaro tack vare flytt och semester är det dags att ta upp bloggen igen. Numera har jag en ny bas – jag är hemflyttad till Tierp igen.

Min första kommentar: det är alldeles för varmt nu. Jag förespråkar ett återinförande av istid, helst nu.

Gottsunda igen

Etiketter

humor, lokalt, media

Det har skrivits en hel del av journalistkåren om varför det som har hänt i G-sunda och S-hagen har hänt. Ofta har jag fått ungefär samma intryck som Haore Suleiman har fått:

Men tidningarna skriver att… (frågan avbryts)?
– Journalister är lättlurade idioter. Det vet alla här. När de kommer hit och snackar med några snorungar om varför det blir bråk så säger de massa saker till journalisterna om att ungdomarna här inte har någon utväg eller så. Men det är skitsnack. Gottsunda är inte som förorterna i Stockholm eller Göteborg. Det här är inte Harlem.

Helt fantastiskt. Den sanna historien kommer fram när det inte är en lättlurad svennemurvel som kommer och ställer frågor, utan istället…

Jag kan inte helt avgöra varför dessa killar berättar allt detta för mig. En sak som möjligen spelar in är att jag som invandrare har ett större förtroendekapital. Kanske hyser de större tilltro till mig. Men det kan också vara att de vet att jag kan skärskåda dem bättre än en välvillig svensk reporter och att jag inte är lika ”lättlurad”.

Självklart, när småligisterna inte tror att de kan blåsa någon lika lätt utan talar med någon som uppfattas som ”en av dem” så kostar de kanske på sig att säga som det är: det är kul att jävlas.

Suleiman bedyrar i sin artikel:

SYFTET MED DENNA redogörelse är inte att dumförklara kollegorna på redaktionerna (…)

Nej, kanske är det inte vad han vill. Men det är onekligen svårt att inte tänka en sak eller två om ett mediaetablissemang som helt blivit fört bakom ljuset.

April, april!

Etiketter

humor, media

Tänk, ett tag hoppades jag faktiskt att det var sant. SR får tackbrev från Nordkorea och skäms och ber om ursäkt för sin infiltration. Sedan tittade jag på datumet. Nå, ett gott skratt fick jag iallafall.

Fast sen blir det ännu roligare. SR-pampen i skämtet tappar koncepterna fullständigt och kräver juridiska åtgärder mot detta oerhörda. Vad? Skämta om mig!? 🙂

Bortsett från att pampen givetvis gör bort sig genom sin överreaktion så är det lite intressant att bli påmind om att det här förmodligen är grundattityden i journalistkår och bland makthavare. Om man på minsta sätt förekommer i ett sammanhang där SD nämns eller är involverat så är det katastrof och fasa och kränkande. Hur ska man kunna räkna med objektiv behandling från en sådan yrkesgrupp?