Äntligen är två dagars ältande av budgetfrågor över. Entusiasmen hos undertecknad var lite begränsad, givet att alla på förhand visste hur det skulle gå. Borgarnas budget gick förstås igenom i sin helhet och skatten sänktes med tio öre. (Våra egna yrkanden finns här). Nu får vi bara hoppas att detta inte leder till fler skolnedläggningar, vilket det ryktas om. Som man kunde förvänta sig var det heller ingen som ville förklara varför det inte krävs någon beräkning av hur mycket 500 flyktingplatser kostar när finansieringen av halva antalet platser i åldringsvården debatterades i timtal.
Jag tror jag ska beskriva mötet genom att ge några utmärkelser:
Mötets fånigaste:
Sverigedemokraterna lägger ett förslag om fler folkomröstningar i kommunala beslutsfrågor. Jag frågar MP om inte de stödjer kommunala folkomröstningar längre. MP:s gruppledare bläddrar rastlöst igenom sina yrkanden och kommer raskt fram till att ”hoppsan, vi glömde visst att ta med det”. Ingen fara, säger jag, ni kan ansluta er till mitt yrkande. ”Ehm, ehm, vet inte riktigt, vi får se” säger MP-gruppledaren och kilar iväg. Lite senare ger jag samma anbud till Gröna studenters boss, som dock nekar. Aldrig att de röstar för något som kan användas till omröstning om flyktingmottagning! Jag fnissar inombords åt att miljötomtarna ämnar yrka avslag på sin egen politik. När beslutdags kommer visar det sig dock att de efter en stunds konvulsioner lämnat ett eget förslag under sittande möte. De yrkar istället att kommunen ska införa fler folkomröstningar i kommunala beslutsfrågor för att stärka lokaldemokratin. Stor skillnad! Jag suckar och jämkar mig till MP:s förslag. Om någon ska bete sig som en femåring så ska det iallafall inte vara jag.
Mötets pinsammaste:
I en av de ca 300 omröstningarna trycker jag på fel knapp och råkar stödja ett förslag om att särskilt beakta äldre invandrares behov – ett diskriminerande förslag som jag gick sågade både i år och förra året. Jag rodnar och skriver ihop en korrigering till protokollet strax innan en folkpartist kommer fram och tråkar mig. Jag var röd om öronen i en timme efter det.
Mötets festligaste:
Jag blev kallad för kostymfascist av Stavros Giaganzoglou. Kul, det var ett tag sen! Man vet att de är oroliga när de tar till skällsord.
Mötets PK-hjälte:
Johan Lundqvist.
-Mörkrets krafter har nått kommunfullmäktige i Uppsala, nu är det rasism och främlingsfientlighet som kommit in i kommunens finrum, sa socialdemokraten Lena Hartwig.
Jag gick upp och svarade på det där och menade att mörkrets makter redan hade gjort sitt intåg i KF för länge sen, de sitter ju här framför mig (gest mot sossarna på första bänk).
Senare kom lokalradioreportern fram till mig och frågade vilka jag menade när jag sa så. Tja, sossarna, sa jag lite förvånat. OK, sa reportern med ett roat leende och knallade iväg. Jag undrade lite varför hon ställde frågan, men sen läste jag det här blogginlägget från en miljöpartist:
http://johan-l.blogspot.com/2007/05/budgetfullmktige.html
Efter några sekunder gick det upp ett ljus. ”Mörka krafter” måste ju vara en rasistisk anspelning när det kommer från mig…
