• Mensjeviken

Joakim Larssons blogg

~ En nationalmensjeviks hemsida

Joakim Larssons blogg

Etikettarkiv: Nationaldemokraterna

När SD splittrades

02 lördag Dec 2017

Posted by Joakim Larsson in Historia

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Jakob Eriksson, Nationaldemokraterna

Min gamle vän Jakob Eriksson har skrivit ner några minnesbilder kring hur det gick till när SD splittrades 2001 och förspelet till det. Jag återpublicerar texten här med hans tillstånd.


Avgörande ögonblick i Sverigedemokraternas historia.

Tor och det nätverk som sedermera blev Nationaldemokraterna.

Mitt första möte med fixaren eller ”the doer”

Jag träffade Tor första gången under hösten 1997. Jag hade fått i uppdrag av partistyrelsen att anordna partiets 10-års firande. Det hade då under en tid talats om en ny medlem från Haninge som verkade väldigt driven och som ville engagera sig mer. Genom att ordna middagsinbjudningar med politiska samtal hade han byggt upp ett nätverk av personer och nu hade de tänkt kliva in i SD. De som var aktiva i Stockholm beskrev honom som trevlig, engagerad och en fixare av rang. Helt enkelt en ”doer” (läs handlingskraftig person).

 

I och med att jag hade tänkt att 10-årsfesten skulle hållas i Stockholm kontaktade jag honom för att fråga om han ville hjälpa till. Jag var också nyfiken på att lära känna honom och skapa mig en egen bild av om han var en sådan tillgång som de som arbetade på partikansliet sade. Vårt möte gick inte alls bra. Efter att jag hade förklarat mitt ärende tog han över konversationen helt och sade att han skulle ordna allt och att han hade massor av idéer om hur 10-årsfesten skulle genomföras. I och med att jag också hade vissa idéer och tankar om upplägget blev det en personkrock. Jag åkte därifrån och lämnade bistra omdömen om mötet. Jag hade lite svårt att förlika mig med tanken att någon som var helt ny i partiet skulle planera vårt 10-års jubileum. Min tanke var att vi skulle lyfta fram de personer som bidragit till partiets framväxt under de första tio åren, medan han i stället ville lyfta fram personer ur sitt nätverk och fokusera på framtiden. De som då arbetade på partikansliet hade svårt att ta till sig min syn på frågan och önskade att jag skulle försöka bjuda till för att få samarbetet att fungera. Jag böjde mig för deras synpunkter och Tor fick uppdraget att ordna 10-årsfesten. Vi hade dock några hårda duster om upplägget och till slut enades vi om en kompromiss. Fast lite märkligt blev slutresultatet. Personer som var helt nya i partiet fick hålla tal och i stället för att det skulle bli en hyllning till de arbetsinsatser som gjorts i hela landet under de första tio åren, hamnade mycket av fokus på Stockholm och vad Tors nätverk uträttat under det sista året.

 

Vår personkemi stämde inte men för partiets bästa kunde jag bortse från detta och tänkte att vi nog skulle kunna samarbeta framöver, så länge var och en gjorde sitt och ansvaret var tydligt fördelat. Under de år som följde höll jag strikt på den uppdelningen. Tor försökte få in mig i sitt nätverk men jag föredrog att arbeta med andra arbetsuppgifter. Tor och några i hans nätverk valdes in i partistyrelsen och där hamnade vi ofta på olika sidor. Bataljer på styrelsemöten är dock en helt annan sak, så länge båda sidor respekterar de beslut som tas och lojalt arbetar för att de ska genomföras.

 

Olika syn på hur partiet skulle organiseras

Tor var som sagt en fixare av rang. Duktig på att organisera flygbladsutdelningar, värva medlemmar, ordna möten samt att aktivera medlemmar. På kort tid lyckades han skapa en grupp av 50-100 medlemmar som blev mycket aktiva. Han ordnade flygbladsdagar då hela kommuner täcktes med flygblad och partiet uppmärksammades i media. Problemet med Tors organiserande var hans enorma kontrollbehov. Det skapades många grupper för att utföra olika arbetsuppgifter, men Tor skulle själv vara med i alla. Allt skulle också vara hemligt. Tor,  skulle sitta på all information som spindeln i nätet, medan övriga aktiva enbart skulle känna till sin del. Genom att hålla grupperna isär kunde han också kontrollera att de inte kom överens bakom hans rygg. Detta sätt att organisera var strikt knutet till Stockholm, medan vi i övriga landet arbetade vidare utifrån SD-modellen. Med SD-modellen menar jag organisationsbyggande från grunden utifrån ett folkrörelseperspektiv, det vill säga att direkt lägga mycket ansvar på dem som ville bilda en arbetsgrupp eller kommunförening och att de själva fick välja arbetssätt och hur de skulle organisera sig. Partiet satte upp mål och kom med konstruktiv kritik om saker och ting inte fungerade, men ansvaret och beslutanderätten låg lokalt. Resultatet av SD-modellen blir lite spretigt. Det finns de som växer med uppgiften och gör ett jättebra jobb och sedan finns det de som havererar. De som havererade brukade dock falla ifrån och då fick nya medlemmar en chans att bygga upp en fungerande verksamhet. I princip begränsades medlemmarnas initiativkraft enbart av antagna styrdokument som partiprogram och partiets stadgar.

 

Givetvis uppstod det en krock mellan dessa två sätt att organisera. I takt med att Tor fick mer inflytande på riks så ville han kontrollera mer, medan de som var vana vid sin frihet kämpade emot. Att dessa två synsätt fick verka parallellt under några år i slutet av 90-talet var nog tack vare att Tor kunde visa på resultat. Flygbladsutdelningar där över 100 personer deltog imponerade stort på oss övriga ute i landet. Vi var då ett litet parti och om vi kunde samla 10-15 personer till ett möte tyckte vi att det var jättebra.

 

Hylla Tor!

Tor tog aldrig själv på sig rollen som ordförande. Nej, han ville verka i bakgrunden. I partistyrelsen var han ledamot och så även lokalt i Stockholm. Han styrde genom att lyfta fram personer som gjorde som han sade. På vissa styrelsemöten kunde det uppstå pinsamma situationer när någon ur hans nätverk vågade tänka själv. Då ville Tor ha paus och sedan kom de tillbaka och då hade fritänkaren ändrat sig. Genom att vara den som tog på sig att genomföra besluten, fick han indirekt väldigt mycket makt.

 

I och med att Tor verkade i bakgrunden fick han inte alltid den uppmärksamhet som han tyckte att han förtjänade. På möten lyfte han därför gärna fram duktiga aktivister och gav dem priser. Sedan fick någon av hans nickedockor gå upp och konstatera att den som gjort allt möjligt är ju Tor och borde vi inte alla tacka honom? Om det bara hade varit Tor som vi hade tackat hade det blivit lite löjligt och det insåg även han, men genom att lyfta fram andra som gjort en bra insats kunde han sedan gå upp hyllas för det var ju alltid han som gjort mer. Jag förstod aldrig varför han aldrig strävade efter att bli ordförande om det var så viktigt för honom att stå i fokus. Möjligen var det kontrollbehovet som spökade. Genom att inte vara den som officiellt styrde kunde han själv utöva mer makt än vad som skulle ha varit möjligt. Nu fanns det ju någon annan att skylla på om något gick fel och gick det bra var han inte sen med att ta åt sig äran. Falsk blygsamhet skulle jag vilja kalla det.

 

Brytningen

Efter några års hårda slitningar blev det allt mer uppenbart att det inte gick att hålla samman två helt olika partikulturer. Det uppstod även vissa ideologiska skillnader där nätverket kring Tor ville driva partiet i en mer radikal inriktning. De som var emot stämplades som liberaler. Brytningen kom efter att det uppenbarades att Tor ville ta över mer på riks. Hade de lyckats hade SD inte funnits kvar som parti. Nu förlorade de i stället årsmötet och de som var ledande i försöken att ta över partiet blev uteslutna. Tor och hans nätverk gick sedan vidare och bildade partiet Nationaldemokraterna och när det inte längre fanns några som kämpade emot kunde de fullt ut radikaliseras. Även om Nationaldemokraterna fick några lokala mandat, försvann de snabbt ut i den politiska periferin. Nu är partiet nedlagt.

 

För mig var brytningen en form av upprättelse. Redan efter mitt första möte med Tor konstaterade jag att det här aldrig kommer fungera. Jag var dock inte i en sådan position att jag själv kunde driva denna linje, men såhär i efterhand önskar jag att jag hade stått på mig. Nu blev det några år av försök till samarbete och sedan ett praktfullt uppbrott. En tredjedel av partiets aktivister försvann med Tor i brytningen och vi fick börja om från början i Stockholm. Men det är lätt att vara efterklok.

 

Invandringsprogrammet del 2 – imperiet slår tillbaka

07 torsdag Jun 2007

Posted by Joakim Larsson in Ideologi

≈ 10 kommentarer

Etiketter

Nationaldemokraterna

Precis som jag förväntade mig så har den förra posten dragit till sig en del uppmärksamhet och givetvis dök irriterade ND: are upp för att hävda att ND minsann är ett bättre parti än SD. Bland debattkommentarerna till mitt förra inlägg återfinns dessa inlägg, som här skall besvaras.

Nå, jag erkänner villigt att jag inte har läst ND:s samtliga programdokument. Jag räknade kallt med att någon ND:are skulle bli uppretad och själv börja rota fram citat ur partidokument som eventuellt skulle kunna tänkas motsäga min argumentation. Nu verkar det dock inte som om just de här två exemplen klarar det.

Det där med att pröva medborgarskap har jag redan skrivit om, även om jag kan hålla med om att vår skrivning är luddigare. Vad gäller det här med stadgar: ND:s ideologiska grund är ju vad jag kan förstå etnopluralismen, vilket inte är Sverigedemokraternas linje – så mycket är helt riktigt. Däremot finns det liknande skrivningar som de hr. Anonym anför i principprogrammet :

 

Ang. homogen befolkningssammansättning

”Ett uttalat mål att skapa ett pluralistiskt samhälle har medfört ett allvarligt hot mot den svenska nationen och dess homogena sammansättning. Det råder ingen tvekan om att en sådan politik utgör en elakartad kränkning av den nationalistiska principen.

Principen omöjliggör inte invandring. Däremot måste invandringen hållas på en sådan nivå att den inte i grunden förändrar befolkningssammansättningen på så vis att etniska enklaver uppstår. När så ändå har skett finns det två möjliga lösningar: a) återvandring och b) assimilering – det vill säga att de, som invandrat, tar till sig majoritetskulturen och på sikt uppgår i nationen.”

Ang. etnisk-kulturell likhet och nationalstatsprincipen

”Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen – principen om en stat, en nation – är grundläggande för Sverigedemokraternas politik.

Den nationalistiska principen bygger på idén om nationalstaten, att statens territoriella gränser ska överensstämma med de befolkningsmässiga gränserna. I sin ideala form är alltså ett sådant samhälle befolkningsmässigt homogent.”

Nu kan ju hr Anonym komma med invändningen att ND minsann har skrivit in sin etnopluralism i stadgarna, gubevars, och att de därför är mer stabila och långsiktiga än SD:s skrivning. Nå, det fina med principprogrammet är att vi faktiskt beslöt ( på RÅ 2004 tror jag) stadgeskydda hela vårt principprogram. Hela programmet är stadgar. Fint va?

Det nya invandringsprogrammet

04 måndag Jun 2007

Posted by Joakim Larsson in Ideologi

≈ 10 kommentarer

Etiketter

Nationaldemokraterna

Jag har utlovat en närmare titt på SD:s invandringspolitiska program, så det är väl dags nu. Ibland talar jag med mina gamla (f.d.) SD-kollegor Weine Berg och Jimmy Windeskog. De framhåller ibland hur kraschat SD har blivit och hur liberalt partiet är. Samma inställning får man ibland höra från unga arga nationalister och SD-sympatisörer som tycker att det är skräp med SD, att det inte händer något, att SD inte tar invandringsproblematiken på allvar och aldrig kommer att åstadkomma någonting etc.

Det enda partipolitiska alternativ som de unga radikalerna (och de lite äldre – eh Jimmy, Weine 😉 ) på allvar framhåller är ND (för min syn på ND, se det här inlägget).

Nåväl. Låt oss för ett ögonblick bortse från den uppenbara invändningen – att SD är det enda invandringskritiska alternativ som har lyckats nå framgångar i parlamentariska val – och i stället se till vilka krav som partiet faktiskt ställer. Om vi då jämför de krav som ND lägger fram (och då använder jag ND:s principprogram och valmanifestet från förra året) med SD:s invandringsprogram och arbetsmarknadsprogram så framträder en intressant bild.

ND: Samhället skall byggas utifrån svensk kultur och tradition. Islam och andra värdesystem som kolliderar med det västerländska fria tänkandet ska inte tillåtas att påverka samhällsstrukturen.

SD: Det primära målet med Sverigedemokraternas politik är att återupprätta en gemensam nationell identitet och därmed också en stark inre solidaritet i det svenska samhället. (…)Ett stärkande av den svenska kulturen. (…)Med mångkultur avser Sverigedemokraterna ett samhällssystem där främmande kulturer jämställs med, eller värderas högre än, ursprungskulturen och där staten på olika sätt uppmuntrar invandrare att behålla, eller förstärka, sina ursprungliga identiteter.

Kommentar: Båda partierna menar att här är det svenska värderingar som gäller.


ND:
Stoppa diskrimineringen av svenskarna genom ”positiv särbehandlig” och ”kvotering” av utlänningar på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och vid antagning till utbildningar.

SD: Positiv särbehandling av invandrare betyder att svenskar slås ut från arbete. Detta är oacceptabelt för Sverigedemokraterna. Vi vill avskaffa alla former av lagar som syftar till att premiera vissa kategorier framför andra. Positiv särbehandling av en grupp innebär med automatik att andra människors rättigheter undertrycks.


Kommentar: Båda partierna vill stoppa diskrimineringen av svenskar.

 

ND: Nödstopp för all utomeuropeisk invandring

SD: Om dagens massinvandring får fortsätta kan det dock bli nödvändig med ett tillfälligt totalstopp för icke- västlig invandring, till dess att situationen i landet har blivit så stabil att en restriktiv sverigedemokratisk invandringspolitik kan börja implementeras.

Kommentar: SD-kravet är visserligen villkorat, men ställ er själva frågan: kommer de etablerade politikerna att ändra riktning? SD menar att stoppet skall vara tills situationen i Sverige är stabil (dvs underförstått ”tills det inte behövs längre” och det är naturligtvis vi som avgör när den stunden inträder) och rimligen tycker ND detsamma även om det inte sägs rent ut.


ND:
Flyktingpolitiken måste utgå ifrån hjälp i närområdet, att hamna i Rinkeby eller Rosengård är ingen hållbar lösning.

SD: Ett betydligt mer effektivt och rättvist sätt att hjälpa människor i nöd är att sätta in hjälpen i krisområdenas närhet.

Kommentar: Tja. Ingen skillnad.

 

ND: Invandrare som inte är svenska medborgare ska återvända så fort situationen i hemlandet tillåter det.

SD: Alla uppehållstillstånd som tilldelas nytillkomna utlänningar skall vara tillfälliga. (…) Det tillfälliga uppehållstillståndet gäller för ett år i taget och för kvot- och konventionsflyktingar skall detta förnyas automatiskt så länge situationen i hemlandet är sådan att återvandring inte är möjligt. (…) I de fall där en person med uppehållstillstånd visar sig ha besökt det land han/hon sagt sig vara på flykt ifrån skall uppehållstillståndet förverkas och personen utvisas. (…) Personer som erhållit medborgarskap eller uppehållstillstånd på falska grunder, till exempel genom att ljuga om sin identitet eller genom att muta myndighetspersonal skall kunna få dessa indragna och utvisas.

Kommentar: Det här kan kanske sägas vara en skillnad. SD-kravet är inte riktigt lika absolut, men notera att SD också är inne på linjen att ompröva medborgarskap och uppehållstillstånd som getts på falska grunder. Det är också ND:s linje.

ND: Återflyttningsbidrag och utbildning i u-landshjälp ska stimulera invandrare som inte har skyddsbehov längre att återvända.

SD: Sverigedemokraterna vill koppla invandringspolitiken och återvandringspolitiken till biståndspolitiken på så sätt att man, i takt med att kostnaderna för invandring och integration minskar, kan angripa problemets grundorsaker istället. Delar av de ekonomiska resurser som frigörs ska satsas på att utbilda och anställa återvandrare i bistånds- och näringslivsprojekt som kommer återvändaren och dennes hemland tillgodo.

Kommentar: Jepp, det här gamla Jansson-kravet finns också hos ND.

 

ND: Biståndsavtal ska tecknas med länder som tar emot hemvändande invandrare.

SD: Det svenska biståndet skall även i högre grad riktas till länder eller närområden till konflikter som tar emot stora flyktinggrupper. Regeringar som vägrar att ta emot egna medborgare som avvisats eller utvisats från Sverige skall kunna gå miste om svenskt bistånd.


Kommentar: Ingen skillnad.

 

ND: Stoppa invandringen till Sverige från länder utanför den västerländska kulturkretsen och pröva alla medborgarskap och uppehållstillstånd utfärdade till invandrare från dessa länder. Återkalla medborgarskap och uppehållstillstånd som utfärdats på felaktiga grunder.

SD: Om dagens massinvandring får fortsätta kan det dock bli nödvändig med ett tillfälligt totalstopp för icke- västlig invandring, till dess att situationen i landet har blivit så stabil att en restriktiv sverigedemokratisk invandringspolitik kan börja implementeras. (…)Personer som erhållit medborgarskap eller uppehållstillstånd på falska grunder, till exempel genom att ljuga om sin identitet eller genom att muta myndighetspersonal skall kunna få dessa indragna och utvisas.

Kommentar: Notera detta – inte ens ND säger annat att det är de uppehållstillstånd och medborgarskap som givits på felaktiga grunder som ska upphävas. I övrigt är det ekonomiska incitament till frivillig återvandring som gäller.

Avslutningsvis: mitt syfte med det här är inte att säga att det inte finns skillnader mellan partierna eller att man lika gärna kan stödja ND som SD. ND har andra nackdelar som jag har berört tidigare. Jag säger helt enkelt att om man ska kritisera SD för vekhet i invandringsfrågan så ska man nog vara rätt tydlig med vilket alternativ det är man förespråkar. Uppenbarligen är det inte ND:s.

Joakim Larssons kvitter

  • RT @Totalforsvar: Nationalstaten undermineras. svt.se/nyheter/utrike… 5 hours ago
  • RT @BergqvistSofie: Vecka 1 med Biden. Män som identifierar sig som kvinnor ska accepteras inom damidrott. Frågan är hur detta kommer påver… 5 hours ago
  • Det är en rimlig fråga som det vore underhållande att se ställas! Svaret är förstås att @sdriks är ett mycket pragm… twitter.com/i/web/status/1… 5 hours ago
  • RT @ltenstedt: Snälla @sverigesradio, kom hem från USA! Sluta bevaka som om det var inrikespolitik. Vi är inte en delstat. Myrdals doktrin… 6 hours ago
  • RT @Bulletin_Nu: “Det var beklämmande att se SVT:s coronautfrågning urarta i historierevisionism. På punkt efter punkt kunde Anders Tegnell… 1 day ago
  • RT @LibertarianBlue: Hey, you, you're finally awake. You were trying to win an election, weren't you? Walked right into that DNC ambush,… 1 day ago
  • RT @AdamMarttinen: Rivstart i USA med ökad risk för islamistisk terrorism, mer illegal invandring, mer smuggling av droger och människohand… 1 day ago
  • Det mest intressanta i den här artikeln för min del är nog att Zeth Gogman till slut har insett att han är med i fe… twitter.com/i/web/status/1… 1 day ago
  • Tittade precis på årets första avsnitt av #Utrikesbyrån. Jag kan inte säga att jag är imponerad. Det är ett underbe… twitter.com/i/web/status/1… 1 day ago
  • RT @anders_ljung: Justitieutskottet gör tummen ned för regeringens förslag att bland annat införa tillståndskrav för att få ha löstagbara t… 1 day ago
Follow @jockelarsson

Senaste inläggen

  • Recension: In klampar Jimmie
  • SD, Kjellén och radikalkonservatismen
  • Recension: Ingjald Illråde
  • Consummatum est
  • När SD splittrades

Nationalistiska länkar

  • Frihetens fackla
  • Göran Olsson
  • Toralf Alfsson
  • Erik Hellsborn
  • Sällskapet Kafé Kastanjeträdet
  • Folkhemmet 031
  • Patrik Ehn
  • Barkbrödsnationalisten
  • Stefan Söder

Försvarsbloggar

  • Lantvärnet
  • Wiseman's wisdoms

Faktasidor

  • Crime Prevention Research Center

Intelligentia

  • Cornucopia?
  • Inslag.se
  • Nonicoclasos
  • Storstad
SD-facklan

Äldre inlägg

Kategorier

  • Almedalen (9)
  • Humor (11)
  • Ideologi (43)
    • Dödsstraff (6)
    • Monarkism (7)
    • Regionalism (3)
    • Via Dolorosa (10)
  • Kommunfullmäktige (16)
  • Krigsmakten (16)
    • Atlantpakten (2)
  • Mensjeviken (23)
  • Nyhetskommentarer (45)
    • Dödsrunor (4)
    • Tierp (2)
  • Recensioner (7)
  • Riksdagen (12)
  • Sverigedemokraterna (89)
    • Historia (6)
    • PS-kritik (15)
    • Riksårsmöten (25)
    • Skandaler (4)
    • Trakasserier (9)
    • Uppland (20)
  • Uncategorized (37)
  • Utrikes (12)

AFA Afghanistan Allan Widman Almedalen Björn Söder bloggdiskussion budget David Lång debatter Det Andra Partiet DVU dödsstraff Ernst Jünger etnicitet EU Expo Fokus Fredrik Eriksson Funebo försvaret Gustav Kasselstrand humor Höglandsskolan ideologi intervjuer Jas 39 Gripen Jimmie Åkesson Jimmy Windeskog Johan Rinderheim Jonas Åkerlund Julius Evola Kaliberaffären kf KF Tierp KF Uppsala konservatism Konservativ revolution Kyrkovalet landsdagarna Lars Isovaara liberaler liberalism lokalt Mattias Karlsson media mensjeviken Mikael Jansson miljömuppar monarki motioner Nationaldemokraterna nationalism NATO NPD opinionsundersökningar ps-kritik Reggaefestivalen Richard Jomshof riksdagen riksårsmöten Roger Hedlund Sanna Rayman sd-snack sossar Sverigedemokraterna talman Tony Wiklander trams Tyskland Val 2006 Val 2010 Valkampanjer våld våldtäkt YouTube

Befolkningsförändring i Sverige

Norrbottens län Västerbottens län Västernorrlands län Jämtlands län Gävleborgs län Dalarnas län Uppsala län Stockholms län Västmanlands län Södermanlands län Östergötlands län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Jönköpings län Kronobergs län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Örebro län Värmlands län

Politicos

  • Sällskapet Kafé Kastanjeträdet
Creeper MediaCreeper

Bloggstatistik

  • 96 262 besök

Blogg på WordPress.com.

Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy