Etiketter
Så, SDU väljer Jessica Ohlson till ordförande och Sverigedemokraternas partistyrelse röstar med sifforna 12-3 för att bryta kontakten med ungdomsförbundet. Vad händer nu? Efter gårdagens uttalanden i SVT Agenda har linjerna klarnat något.
Partiledningens strategi är tydlig: man anser att man genom att starta en ny organisation som också heter SDU uppfyller partistadgarnas formulering om att ungdomsförbundet är SDU och undviker därmed att behöva ändra stadgarna.
SDU:s strategi förefaller just nu vara att fortsätta argumentera för att man är det riktiga ungdomsförbundet och hoppas på att den minoritet i partistyrelsen som röstade mot en brytning kommer att vara starkare representerad på landsdagarna.
SDU:s förhoppningar kommer nog på skam. Visst kan man tycka att en såhär stor förändring borde bekräftas av landsdagarna, men tyvärr vill inte partiledningen det. Det vore en ur deras synvinkel besvärlig risk att ta eftersom ett formellt brytningsbeslut kräver stadgeändring med 75% av rösterna från ombud och partistyrelse. Tänk om det oerhörda skulle inträffa att man inte lyckas uppnå 75 % majoritet? Själv bedömer jag att man nog skulle klara av att få igenom beslutet, men helt säker kan man kanske inte vara. Till exempel är Jessica Ohlson själv ombud till landsdagarna (än så länge) och antagligen ytterligare en del SDU:are och andra som nu är besvikna nog att rösta mot PS vilja. Och 75% måste man uppnå. Även om man säkert når upp till 2/3 majoritet (vilket bifaller förslaget men lämnar det vilande för att bekräftas på nästa landsdagar) så skulle det vara ett svaghetstecken från ledningen och med ett sådant utfall tvingas man ändå dras med den här frågan internt och i media hela vägen fram till nästa möte. Även om man snabbt ordnar ett extra möte Eftersom stadgarna bara kan ändras vid ordinarie landsdagar (fel av mig) så blir det en utdragen och plågsam process. Frågan om SDU kommer alltså enligt min bedömning (och nu också Jomshofs öppna uttalande) inte att finnas på dagordningen i november.
Det är därför rättsprocessen om rättigheterna till namnet är så viktig. Om partiet vinner rättstvisten så har strategin lyckats – Jessicas SDU måste byta namn och är ej längre partiets ungdomsförbund och SD kan i lugn och ro starta ett nytt SDU. Om däremot Jessicas SDU vinner rättigheterna så blir det besvärligt. Då måste nog frågan dras via stadgeändring på årsmöten i alla fall för att kontakten skall anses vara bruten. Alternativt så väljer SD en annan linje och låtsas att SDU inte finns. Sedan startas en intern ungdomsverksamhet med Tobias Andersson eller annan lämplig person i spetsen som heter ”Fosterländsk ungdom” eller liknande och sedan kör man på utan att låtsas om det gamla SDU. Visserligen är det då formellt SDU som är partiets ungdomsförbund, men ingen kan ju tvinga partiet att ha några gemensamma aktiviteter med gamla SDU. Tvärtom kan man försöka svälta ut SDU genom att utesluta SDU-medlemmar ur partiet, locka över några tveksamma och huta åt partister som trots allt fortsätter samarbeta. Å andra sidan kan det bli en svår situation i längden, framför allt om Jessicas SDU får mycket tid i media (och det får man ge dem – de är duktiga på att skapa rubriker). Förr eller senare måste nog de formella banden brytas i alla fall, vilket då blir vid nästa landsdagar 2017. vilket enligt min mening kommer att leda till extra landsdagar någon gång nästa år. Jag föreställer mig att man då också hinner med en runda uteslutningar av landsdagarsombud som sympatiserar med SDU, t.ex. Jessica Ohlson själv.
Ur SDU:s synvinkel finns det knappast någon väg tillbaka. Den nuvarande partiledningen har nu bundit sig så hårt till att sparka ungdomsförbundet att det vore en oerhörd prestigeförlust att backa från detta. Dessutom ska man nog inte underskatta den rent personliga antipatin mellan ledningsgrupperna i de båda organisationerna. Realistiskt sett är den enda vägen tillbaka till SD för Jessicas SDU att hela den nuvarande partiledningen byts ut, och det finns inte i korten under överskådlig tid.
Så vad gör SDU då? Ja, om man vinner rättsprocessen kan man fortsätta hävda att man är ungdomsförbund till ett riksdagsparti och möjligen få ungdomsbidrag för det. Det kan möjligen vara ett incitament till att fortsätta så länge det går. Men sedan då? Det står skrivet i stjärnorna.
Joakim Larssons blogg 