Var precis bort till kaffeautomaten för dagens femtielfte kopp. I korridoren står ett par av våra ledamöter och diskuterar strategi i arbetsmarknadsfrågor. Vid automaten står ett par andra sekreterare som i förbigående nämner att vi nu har lämnat in vår KU-anmälan. Jag fyller min kopp och går sedan tillbaka till skrivbordet för att beställa några forskningsrapporter från FOI. Samtidigt som jag skriver detta ropar en ledamot att det snart är dags för anförande i kammaren.
Plötsligt kommer en våg av sentimentalitet över mig. Jodå. Vi sitter i riksdagen nu. Äntligen. 15 år av flygbladsutdelande och torgmöten i hällregn och här är vi nu.
Annonser
Visst är det fantastiskt. Ärligt talat undrar jag om man verkligen egentligen trodde på att det skulle bära så långt. Och om nyare medlemmar någonsin kan förstå vilket arbete som ligger bakom. Utan partistöd och anställningar.
Jo, den som kommer nu kommer onekligen till dukat bord. Men vad tusan, det bjuder jag på.
Härligt att höra reflektionen. Riktig glädje bakom. Som ny i partiet funderar jag ibland över detta, men sedan är det ju bara att hugga i igen. Ser ett långt och ansvarstagande engagemang framför mig. Stafettpinnen är min/vår/er just nu. På olika funktioner.
Fakta massinvandring 2011
http://22misslyckande.wordpress.com
Vad ljuger Ullenhag om? Och varför? Varför får vi inte ha öppna och ärliga debatter om massinvandringen?
Hur kan någon i riksdagen vara stolt och nöjd?
Ett sådant troget och envist arbete som genom tiderna fört partiet framåt kräver respekt och erkännande ifrån nykomlingar. Före respekt och erkännande kan ges krävs dock att nya partikamrater medvetandegörs om dessa tidigare bedrifter. Sådana här poster tjänar således ett sådant syfte.Utöver respekten tillkommer även att det är tämligen belagt inom organisationsteorin att organisationer behöver historier, historieberättare, hjältar och hjältinnor. Dessa sammansvetsar och skapar förebilder. Fler historier om hur hårt det historiska partiarbetet varit samt om enskilda kuriosa händelser och berätta gärna IRL!
Hehe, det blir nog tid till både det ena och det andra. 🙂
En fint berättad anekdot 😉
Glöm inte bort oss som kämpat för SD genom åren, det är lätt att glömma bort partiets värdegrund, och partiet drar säkert likt andra riksdagspartier till sig lycksökare.
Nejdå, här glöms inget.
Sött som socker
Löjligt SD är en skugga av vad Sd en gång var…Numera vill inte ens Sd utvisa invandrarbrottslingar.