Ser man på. Sjelfve Per Björklund, partikassören, avgår av hälsoskäl. Jag hoppas givetvis att hans hälsoproblem förbättras. Han har kämpat hårt för SD under många år.

Jag träffade Björklund första gången vid riksårsmötet 2006. Han hade då skrivit ett förslag till partiets första energipolitiska program. Det fanns två förslag. Jag hade från början tänkt mig att rösta på det andra förslaget – av lojalitet mot personer som jag hade förtroende för – men Björklund argumenterade så väl att jag ändrade mig och stödde hans förslag, som också till slut blev det vinnande. Han gjorde ett mycket kompetent intryck.

Han har fortsatt göra ett bra jobb med partiets pengar och jag avundas inte den som nu skall fylla hans skor som partikassör. Det ansvaret är något som rimligen måste väga tungt på innehavaren.