Etiketter
Non je ne regrette rien by Jimmy Windeskog
My rating: 3 of 5 stars
ett decennium i Sverigedemokraternas ledning
Jimmy Windeskog har efter sju sorger och åtta bedrövelser nu avslutat sin självbiografiska bok om tiden i Sverigedemokraterna. Det är omöjligt för mig att recensera den här boken på ett objektivt sätt, det ska jag vara tydlig med. Jag förekommer själv på flera ställen i Jimmys bok, och många av de saker han berättar om i boken är sådant som jag själv var närvarande vid eller fått återberättat för mig vid åtskilliga tillfällen. Jag kan alltså inte bedöma Jimmys bok fristående från mina egna minnen och det bör bloggläsaren komma ihåg.
Boken behandlar alltså Jimmys liv och leverne under perioden i Sverigedemokraterna. Det är viktigt att förstå att det är vad boken är: en bok om Jimmys erfarenheter ur hans synvinkel, inte ett försök att skriva Sverigedemokraternas historia. Den som läser boken märker fort att Winde har skrivit boken i ungefär den ordning som minnena har ramlat in i huvudet på honom och därefter sorterat om lite, med varierat resultat. Åtskilliga gånger blir t.o.m. jag lite förvirrad, eftersom han gör utvikningar och hopp i kronologin lite fram och tillbaka när han finner det påkallat (när han presenterar Torbjörn Kastell gör han exempelvis ett hopp flera år fram i tiden till en rolig episod mellan Tor Paulsson och Kastell innan han hoppar tillbaka till 1997). I stora drag försöker han dock hålla fast vid en tidslinje som börjar med hans egen uppväxt i Borlänge på 80-talet via ett gradvis alltmer fördjupat engagemang i SD, hur han blev avpolletterad från partiet och i stort sett fram till idag.
När jag läser boken så verkar den i stora drag vara korrekt i sak. Några småfel går att hitta här och där (det var t.ex. inte 40 stygn som jag blev sydd med när jag blev nedslagen på gatan 1997 utan 12-15 eller så) men det mesta är rena petitesser som inte har någon större betydelse. Winde blundar inte heller för sådant som kanske är lite genant för partiet idag, som exempelvis hur oerhört paranoida mot verkliga eller föreställda rödingar vi var då eller vilka enorma strider som kunde uppstå kring något tiotusental kronor i partikassan, vilket är växelpengar idag.
Det är också uppenbart att Winde fortfarande är bitter på de personer som sparkade ut honom ur partiet, och flera gånger kan han inte motstå frestelsen att ge några små tjuvnyp till den nuvarande partiledningen när han drar sig till minnes en eller annan detalj som de misslyckades med. Vems fel det var att vi kopplades till obskyra partier på Balkan i flera år genom en okritiskt återgiven länklista på partihemsidan är t.ex. något som Winde ägnar några sidor åt att reda ut.
Alltnog: man ska som sagt inte tro att det här en objektiv och neutral historieskildring. Den som däremot vill försöka tränga in under ytan och få en uppfattning om hur det kunde upplevas att vara på insidan som aktivist i Sverigedemokraterna under den svåra tiden på 1990-talet har en hel del att hämta. Det är där, tror jag, boken har sin stora behållning – som en förmedlare av de stämningar som rådde inom partiet under 1990-tal och tidigt 2000-tal.
Själv ser jag med viss nyfikenhet fram emot vad andra läsare av boken kommer att tycka. Vad kommer en eftervärld som inte var med när det begav sig att säga om våra eskapader?
Fredrik Arvidsson skriver:
Det där fotot på dig i boken, Jocke, har etsat sig fast i mitt minne. När du står där i kläder genomdränkta av blod och håller tal veckan efter attacken. Starkt jobbat! Respekt! Är det Jimmy Windeskogs foto?
Jag tycker att boken var bra och underhållande skriven. Sträckläste den. Önskar att jag kunde skriva nåt mer intelligent om den, men min hjärna fungerar inte för tillfället.
Joakim Larsson skriver:
Tack för det, Fredrik. Nej, jag tror inte att det var Windeskog som tog det kortet. Jag minns nog ärligt talat inte vem det var som gjorde det heller. Om det var den jag misstänker att det var så var det en äldre medlem som nog föredrar att hålla en låg profil.
jesse fransson skriver:
Så här skrev Fredrik…när du står där i kläder genomdränkta av blod och håller tal veckan efter attacken
Veckan efter attacken??? Ursäkta Joakim K!!! Hur ofta byter du kläder???
Joakim Larsson skriver:
Hehe, det kan man sannerligen undra. 🙂
Nå, det var inte riktigt så. När jag åkte hem från sjukhuset den dagen så åkte jag iklädd en landstingsskjorta och med min egen bloddränkta skjorta i en påse. Nästan direkt föddes idén att åka till nästa torgmöte i de bloddränkta kläderna, så jag sparade dem resten av veckan. Jag lovar dock att jag böt om under mellantiden.
Jimmy Windeskog skriver:
Det värsta i denna historien är nog att du färgade om just den blodiga skjortan, vi borde ha ramat in den och skänkt den till Livrustkammaren!
Joakim Larsson skriver:
Asch, nu överdriver du. Det krävs allt lite tyngre saker än så för Livrustkammaren. Det är däremot riktigt att jag färgade om skjortan. Som den fattiga student jag var då så hade jag inte råd att kasta bort en skjorta bara för att det kommit lite blod på den.
jesse fransson skriver:
phu blev nästan orolig där. Hur som haver, vad gör Windeskog nuförtiden??? Inte funderat på politik igen då???
Joakim Larsson skriver:
Det får du nog fråga honom om tror jag.
Torbjörn Kastell skriver:
Ja sannerligen, ganska häftigt att kunna slå upp gamle Winde på Bokus. Jag har ju redan läst boken i pdf, men den skall självfallet pryda min bokhylla också.
Lite synd att han hann före bara, jag hade ju själv tänkt att skriva något vad det lider. Men hans och min historia är ju stort sett den samma, så man skulle ju inte ha mycket att tillägga.
Och Jocke, det där var sann slyngelanda, att rätta Winde på just den punkten: ”Asch, det var inte 40 stygn, bara 12-15”. Joakim af Fanspets, sannerligen:D
Joakim Larsson skriver:
Jo, det är faktiskt rätt kul att kunna ha boken i hyllan. Kul att höra av dig här, förresten! Jag har faktiskt själv lurat lite på en bok, men marknaden kanske är mättad vid det här laget.
Fredrik Arvidsson skriver:
Det har författats många böcker om SD de senaste åren. Så gott som alla dessa böcker har författats av politiska motståndare till SD. Så, marknaden är väl mättad vad gäller SD-fientliga böcker.
Men, böcker skrivna om SD med en annan utgångspunkt (Windeskogs, bland annat) där är inte marknaden mättad.
Vore bra om fler böcker skrevs om SD av sådana som inte är fiender till partiet. Av sådana som själv var med när det begav sig. Av sådana som kan nyansera bilden av partiet. För den bilden behöver nyanseras.
Windeskog har lämnat sitt bidrag till att nynansera bilden. Hoppas andra följer efter och lämnar sitt bidrag.
”Those who control the present, control the past and those who control the past control the future.”
— George Orwell
Jimmy Windeskog skriver:
Jag får tacka Jocke för de trevliga orden.
Joakim Larsson skriver:
Det var så lite så.
Jimmy Windeskog skriver:
Jo där har du rätt. Undantagen är inte många. Vi har Janssons bok som kom 2005 men som i stort sett inte hade någon spridning alls. Sedan har vi jubeleumsboken ”20 röster om 20 år” som dels är en partiprodukt och samt handlar mer om hur folk hittade till SD än en seriös analys av partiets fel och brister.
Men jag ser det problemet främst Kastell måste ha i att skriva sin egen historia, åren 1997 till 2004 skulle nog i mycket påminna om varandra. Ett annat problem är ju vem som skulle ge ut den, SD skulle knappast tillåta annat än en ren partiprodukt och verkligen inte ur Kastells slyngelperspektiv.
Sedan har jag ju också haft en stor fördel i tillgången till foton som ju bara i sig utgör en intressant del av berättelsen i mina ögon.
Men visst,marknaden för seriösa böcker om SD är knappast mättad även om själva distrubitionen är en svår nöt att knäcka och var så även för mig.
Joakim Larsson skriver:
Fast Janssons bok går ju fortfarande att sprida. Det finns ett rätt stort restlager någonstans.
Jimmy Windeskog skriver:
Jo men problemet är ju att SD-ledningen vill se den såld av partiet och det skulle skada Jansson att söka andra vägar.
Fredrik Arvidsson skriver:
Hej, Jimmy!
Jag vill bara göra dig uppmärksam på (om du inte vet det) att din e-postadress som du antecknade på sista sidan i boken inte fungerar.
Jimmy Windeskog skriver:
Ja jag är medveten om att det blev fel där, du är inte den första som upptäckt det. Vet inte varför inte det skrevs jimmy.windeskog@nationellidag.se som det var tänkt. Hoppas det inte är alltför många brev som försvinner tack vare den missen.
Jimmy Windeskog skriver:
Jojo, det var väl snarare vår egen Livrustkamare jag tänkte på (gamla mögelrummet där vi hade allt från SD:s första baderoll, första fanor och första megafon, alla gamla trummor och flöjter, hjälmarna från Malmö/Lund 1994 och Jakobs 200 visselpipor från 1998).
Joakim Larsson skriver:
Fast allt det är ju borta nu.
Jimmy Windeskog skriver:
Allt utom möglet…
Mia C. skriver:
Jimmy och Marc verkar ha flyttat ihop. Marcs mage har varit lite rundare på sistone.
Joakim Larsson skriver:
Vad är det du far efter nu?