I två tidigare inlägg har jag gått in på vad som kunde ha hänt om arvsföljden efter Fredrik av Hessen hade lösts på ett annat sätt. Målsättningen med den här övningen var att driva resonemanget ända in i kaklet och i det här inlägget ska jag försöka reda ut vad som hade hänt om ständerna hade varit principfasta anhängare av Norrköpings arvförening och hållit benhårt fast vid dess bokstav när det stod klart att Fredrik av Hessen inte skulle få några arvsberättigade barn.
Vilhelm Ludvig av Baden-Durlach

I så fall hade Vilhelm Ludvig av Baden-Durlach (nr 2 i bilden ovan) utsetts till tronföljare 1743 istället för Adolf Fredrik. Hans äldre bror var tekniskt sett den närmaste arvingen (se föregående inlägg), men han var redan härskande furste i Baden och kunde därmed inte ärva. Jag misstänker att man hade löst det 1741 genom någon sorts avtal, där Karl Fredrik och alla hans arvingar avsade sig rätten till Sveriges tron och Vilhelm Ludvig på motsvarande sätt avstod från Baden.

I vår verklighet så var Vilhelm Ludvig något av ett svart får, som av sina äldre släktingar skickades bort från hovet i Baden till en militär karriär i Nederländerna där han gifte sig morganatiskt och blev stamfar för den lågadliga baronlinjen Seldeneck. En relevant fråga är naturligtvis om han hade gift sig morganatiskt om han hade valts till svensk konung. Det är omöjligt att veta. Vad som talar för det är att han verkar ha varit egensinnig och kanske kan ha låtit sina privata känslor gå före kravet att skaffa en legitim arvinge. Hur som helst tänker jag inte hitta på helt nya personer utan utgå från det historiska persongalleriet. Om vi alltså antar att kung Vilhelm Ludvig inte heller fick några legitima barn blir tronföljden enligt nedan.

1751 Fredrik av Hessen dör

Mosbrugger - seldeneck.jpg
1751 Vilhelm I Ludvig, andre son till Fredrik av Baden-Durlach blir kung av Sverige (eftersom äldste sonen var regerande furste av Baden).

1788 Vilhelm Ludvig dör.

År 1788 står alltså Sverige än en gång utan legitim arvinge. I släktträdet ovan kan vi se att av de tänkbara släktingarna till Vilhelm I så var två av Kristoffers söner döda utan legitima barn (nr 3 och 4) och den siste (nr 5) dog strax efter, 1789, även han utan barn. Det är tveksamt om man i ett sådant läge ens hade hunnit arrangera en kröning för honom. De båda grevarna av Leiningen (nr 6 och 8) var också döda och deras arvinge (nr 7) var furste av Leiningen, det vill säga en regerande härskare i annat land vilket gjorde att han inte heller kunde ärva. Dessutom har jag förstått det som att hans mor, Anna Christine Eleonore von Wurmbrand-Stuppach, var katolik, vilket egentligen tar ifrån såväl honom som hans far all arvsrätt.

Och då är vi framme vid nummer nio, Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp! Även han var död vid den här tidpunkten, men han hade en son, Gustav…

1788: Gustav av huset Holstein-Gottorp blir kung Gustav III av Sverige, fast bara lite senare. Återigen är vi inne på den verkliga tronföljden, som vi vet hur den slutar. Antingen via Bernadottelinjen eller via huset Holstein-Gottorp så leder det här utfallet fram till Carl XVI Gustaf.

King Carl XVI Gustaf at National Day 2009 Cropped.png
Kung Carl XVI Gustaf vid nationaldagen 2009
Licensierad under CC BY 3.0 via Wikimedia Commons.

Men det här utfallet går också att kritisera. Förutsättningen för det här är som sagt att att både Vilhelm Ludvig och Karl Fredrik av Baden hade avsagt sig rätten till den andres tron. Det är förstås inget som är garanterat. Kanske hade man istället valt en lösning i likhet med den man valde i 1590 års arvförening för att reglera arvet bland de återstående Vasasönerna, det vill säga att Vilhelm Ludvig och hans arvingar har arvsrätt i första hand och därefter går Karl Fredrik och hans söner in i tronföljden. Det blir ämnet för nästa inlägg.

Annonser