Etiketter
På måndag är det partistyrelsemöte. Ett av de ärenden som ska behandlas på mötet är förslaget till nytt principprogram. Det har gjorts mycket klart under processens gång att avsikten är att partiet ska gå från att ha nationalismen som huvudideologi till att istället bli primärt socialkonservativt. Det viktigaste stycket i principprogrammet är det första, som lyder:
”Sverigedemokraterna är ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn, som betraktar värdekonservatism och upprätthållandet av en solidarisk välfärdsmodell som de viktigaste verktygen i byggandet av det goda samhället.”
Jag anser att det finns flera positiva skrivningar i det nya programmet och att principprogrammet fördjupas och breddas som en del i Sverigedemokraternas ideologiska utveckling är jag bara glad åt. Det handlar inte om ett totalt motstånd mot alla förändringar. Jag kan till och med också tycka att det finns flera positiva inslag i konservatismen. Just förändringen av vad partiets grundtanke är menar jag är ett misstag, av följande skäl:
- Socialkonservatism är ett begrepp med helt annan innebörd än nationalism.
- Konservatism, oavsett vad man kallar den, uppfattas som en borgerlig högerideologi som riskerar stöta bort arbetarväljare.
- Nationalismen är så viktig för delar av aktivistkåren att partiet riskerar att drabbas av avhopp.
- Socialkonservatism är ett begrepp som är lika vagt som nationalismen sägs vara.
1. Socialkonservatism är ett begrepp med helt annan innebörd än nationalism.
Jag själv gick ursprungligen med i partiet bland annat just för dess nationalism och positiva inställning till Sverige, dess folk och historia. Även om jag själv har en relativt välvillig inställning till konservatism, så är det inte något som verkar vara besvarat ifrån personer (främst i det borgerliga lägret) som uppfattar sig själva som konservativa. Snarare brukar sådana människor ta starkt avstånd från allt vad Sverigedemokraterna står för.
Det finns gott om internationalister, kosmopoliter, invandringsvänner och EU-anhängare som också kallar sig för ”socialkonservativa”, och många av dessa tar uttryckligen avstånd från Sverigedemokraterna och de ideal som vi står för. Några exempel: Hans Wallmark, en framträdande riksdagsledamot för Moderaterna, hävdar att den nuvarande alliansregeringen för en konservativ politik och säger att konservatism innebär ”ett kosmopolitiskt hållningssätt. Insikten om charmen och styrkan i att möta andra kulturer, traditioner och religioner..” i en artikel på Newsmill.
En liknande analys gör den välkände konservative debattören Jakob Söderbaum i en artikel som direkt handlar om förhållandet mellan Sverigedemokraterna och konservatismen: ”Därför är kulturutbyte intressant och värdefullt ur konservativ synpunkt: det erbjuder människan både en möjlighet att lära känna sig själv bättre, och att inta en mer civiliserad inställning gentemot personer av annan härkomst. Som jag ser det gör dock SD en motsatt tolkning: alltför annorlunda kulturer är ett problem, och kulturutbyte måste ske under kontrollerade former.”
Ytterligare en konservativ debattör, Roland Poirer Martinsson, skriver följande i en artikel om vad som är konservativ politik: ”Konservatismen är i grund och botten positivt inställd till EU, men unionen har ett stort demokratiskt underskott och projektet befinner sig i kris. EU bör stärkas i sina gemensamma utrikespolitiska ambitioner och fortsätta förenkla den ekonomiska rörligheten inom unionens gränser.”
Jag kan också peka på hur dr. Stefan Olsson, författare till boken ”Handbok i konservatism” fullständigt sablar ner Jimmie Åkessons artikel om islam från hösten 2009.
Såhär håller det på. Som sagt, jag kan hålla med om att det finns positiva inslag inom konservatismen, men det har vi redan tagit hänsyn till i det befintliga principprogrammet. Det betyder inte att vi bör gå i fällan att ansluta oss till konservatismen rakt av eftersom det finns flera saker inom konservatismen som vi inte kan stå för. Anledningen till att de ovanstående debattörerna kan ta ställning på det sätt som de gör (alltså rakt mot vad SD står för) är att konservatismen har en annan utgångspunkt. Dess mål är inte att värna Sverige utan att verka för vissa värden som konservativa ser som universella och gällande för alla. Så, om det nationalistiska värnandet av Sverige visar sig hamna i strid med vad en konservativ anser vara grundläggande värderingar så kommer en konservativ att kunna landa i ett förespråkande av EU och invandring eller vad det nu kan tänkas vara. Därför är det viktigt att markera att SD är ett nationalistiskt parti första hand, anser jag.
2. Konservatism uppfattas som en borgerlig högerideologi som riskerar stöta bort arbetarväljare
Under en stor del av 1900-talet har konservatismen främst återfunnits inom Moderaterna och dess föregångare Högerpartiet och Allmänna Valmansförbundet. Rätt eller fel så hävdar jag att det under lång tid har funnits en uppfattning att dessa partier har drivit ”överklassens” och näringslivets intressen mot arbetarna. Konservatismen har kommit att uppfattas som borgerlig. Jag tycker inte att det är något särskilt kontroversiellt, snarare är det regel att det är i sådana sammanhang som konservativa själva använder begreppen.
Här är problemet: många av våra väljare har arbetarbakgrund. Jag befarar att det finns en påtaglig risk för att våra väljare börjar oroa sig för att vi skall bli ett borgerligt stödparti om vi börjar kalla oss för konservativa. Det kan med andra ord vara en belastning ur röstmaximeringssynpunkt att kalla sig för konservativ.
3. Nationalismen är så viktig för delar av aktivistkåren att partiet riskerar att drabbas av avhopp
Sverigedemokraterna har varit ett nationalistiskt parti sedan starten och en stor del av aktivist- och medlemskåren har sannolikt anslutit sig av just detta skäl. Om vi nu skulle genomföra den här ändringen så finns det risk för att vissa lämnar partiet i besvikelse. Jag har redan hört just detta sägas av somliga inom partiet. Om det nu är så på riktigt att den här ändringen inte skall påverka partiets verkliga politik utan bara genomförs i klargörande syfte så hävdar jag att ändringen inte är värd att genomföra om den kommer att leda till så mycket som ett enda avhopp.
4. Socialkonservatism är ett begrepp som är lika vagt som nationalismen sägs vara.
Ett av argumenten för att göra det här sägs vara att nationalismen är för luddig och dåligt definierad för att utgöra grund för partiet. Om det nu är på det viset (och det är jag inte säker på att jag håller med om) så hävdar jag att den här förändringen inte utgör en förbättring av läget. Det finns så många olika tolkningar av konservatism att vi i alla fall kommer att behöva definiera oss närmare. Vi gör ingen vinst i detta förslag om det är klarhet vi är ute efter.
Därför menar jag avslutningsvis att programförslaget behöver justeras. Nu kan jag bara hoppas att partiets mäktige tar hänsyn till detta.
Joakim Larssons blogg 
Intressant läsning… värt att begrunda en stund.
Ja, jag välkomnar synpunkter. 🙂
Mycket bra skrivet och intressanta synpunkter.
Håller med om det mesta. Känner en hel del folk inom SDU som är av samma åsikt.
Socialkonservatism är inte förenligt med nationalismen fullt ut. Lika lite som socialismen är det. Högern idag står för helt andra värderingar än vad den gjorde förr. Idag står högern för lönedumpning, social orättvisa och en invandringspolitik som missgynnar svenska skattebetalare men som gynnar storkapitalet. Att då börja närma sig den retorik som högern av idag använder sig av är inte strategiskt bra helt enkelt.
Detta påstående är inte något som jag bara babblar om. Detta är något som står rätt klart för de flesta som har läst en hel del pr- och kommunikation. Som exempel kan jag nämna några bra böcker i ämnet som styrker min åsikt: Public Relations Theory, Harmel, R., & Janda, K. (1994). An Integrated Theory of Party Goals and Party Change. Journal of Theoretical Politics. The Study of Party Propaganda. Scandinavian Political Studies och Political Public Relations. Principles and Applications.av Strömbäck.
Ja, det är just den där sammanblandningen som jag är lite rädd för.
Vissa begrepp har legat i träda så länge och så djupt att de är mogna att återges sin ursprungliga mening. Konservatism kan vara ett sådant. Konservatism är en livshållning man lär sig av bönder och mödrar. Den är livsnära och praktisk. Den handlar om att se till det utvecklingsbara och det goda. Om förädling.
Som sagt, jag har egentligen inte några stora problem med mycket av det här resonemanget kring konservatism och sådant. Det finns bra idéer inom konservatismen, absolut. Det handlar inte om antingen eller. Som jag ser det så är det dock viktigt att markera att SD också fortsättningsvis kommer att vara nationalistiskt.
Avsnitten om människosyn samt ekonomi tycker jag skall börja med några rader om det mänskliga arbetet som ju är vår huvuduppgift på jorden – arbete i vid mening, i betydelsen lönearbete, produktion av varor och tjänster, men även arbete i bemärkelsen nyttiga ideella insatser i t ex föreningsliv, i den civila sektorn och familjen: vård, stöd och hjälp åt närstående. Det traditionellt kvinnliga arbetet förklenas inte sällan i vår tid.
Mänskligt arbete är ursprung och urkällan till all försörjning, utveckling och välstånd. Kulturer där arbetet har låg status utvecklas inte ekonomiskt.
Enligt en viktig filosofisk tradition uttrycker människan sitt väsen och förverkligar sig själv genom sitt arbete. Därför ställs krav på arbetets kvalitet: det får inte vara hälsofarligt, förnedrande eller underbetalt.
Jag tycker att det kunde vara vackert med formuleringar om arbetets positiva sidor i programmet, absolut.
En teologisk aspekt: Människan är skapad till att vara skaparens avbild och att ta ansvar för den skapelse som givits henne. Kristendomen, särskilt den lutherska traditionen, betonar att arbetet är människans kallelse. Arbetet syftar inte bara till den arbetandes försörjning, utan också till att tjäna medmänniskan. Människor behöver de varor och tjänster vi producerar.
Att staten inte kan vara religiös neutral understryks av frågan om staten skall plocka bort våra kristna helgdagar och ersätta dem med ramadan osv som (s) vill, stryka korset i flaggan eller ändra vår tideräkning som utgår från Kristi födelse ?
Personligen tycker jag inte etiketteringar som ”socialkonservativ” spelar så stor roll, men det kan ha en poäng att ha med termen med tanke på alla andra etiketter som klistras på oss. Med en egen SD-etikett konfronterar man negativa påklistringar som ”främlingsfientlig”.
Riktigt bra skriver, jag håller med till 100 procent!
Tackar tackar!
Kanske arbetets viktigaste funktion är förädling. Förädling är dessutom det svenska ordet för kultur. Att kultivera är att förädla — ta fram de inneboende kvaliteter som döljer sig i det naturgivna råmaterialet. Bonden och modern vet vad det där är. Men det viktigaste kanske är att vi genom att förädla vår omvärld låter vår denna förädla oss själva.
Jodå, det tror jag nog att det är många som kan hålla med om.
Starkt argumenterat. Under punkt 2 kan man ju tillfoga KD, som är mer konservativt än M och som också är ett klart borgerligt parti.
Även om gammelsossar – dem Juholt retoriskt appellerar till – och fackföreningarna också kan (och kanske bör) beskrivas som konservativa så är det inget de själva omfamnar, det är ingen beskrivning som är direkt vanlig i den politiska debatten (används möjligen av dem som vill kritisera denna del av socialdemokratin) eller i den vanlige väljarens världsbild.
Vidare så är ju konservatismen nästan lika bespottad och förlöjligad av huvuddelen av dem som har makt över opinionen som nationalismen.
Beskriver sig Dansk folkeparti som konservativa? I dansk politik finns ju ett annat parti som kallar sig De konservative och som ingick i den regering DF stödde. Å andra sidan beskriver sig väl inte DF särskilt ofta som nationalistiska heller.
En annan sak man bör ha i åtanke är att även den forna socialdemokratin, under Per Albin Hansson var mycket beundransvärd utifrån ett ideologiskt perspektiv. Demokratisk, nationalistiskt, konservativ tidsanda och även en gemensam värdegrund som genomsyrade samhället, nämligen nationalism och folkgemenskap basserad på ett folkhem. Idag ser socialdemokratin lite annorlunda ut. Skulle Hansson sett dagens Socialdemokrater som t ex Ljuholt, Sahlin, Pekgul och Wedin så hade han nog gått över till Sverigedemokraterna istället. Bara för att socialdemokraterna var ett bra parti förr så innebär inte det att man bör titulera sig en socialdemokrat rent ideologiskt idag. Samma sak är det för konservatismen och liberalismen.
Nationalismen är det som skiljer Sverigedemokraterna från de övriga i sjuklövern.
Att benämna sig som socialkonservativa kommer uppfattas som att SD allt mer blir ett borgerligt stödparti. Vilket givetivs är ett intellektuellt ohederligt påstående. Men dessvärre något som människor kommer tro.
Den procent man kan vinna på KD:s bekostnad skulle smaka mer än vad det skulle kosta.
Sverigedemokraterna bör vara fortsatt strategiska och ställa sig utanför vänster och höger-tjaffset. Medan dom käbblar så fortsätter SD plocka poäng genom att placera sig på den plats som mer eller mindre har övergetts, nämligen mitten. Ett nationalistiskt mittenparti särskiljer sig helt och hållet från allt annan inom politiken och har mycket att hämta.
Det skulle med all säkerhet locka fler arbetarröster.
Nu när socialdemokratin och kristdemokraterna är nere för räkning, och centern närmar sig FP, så har SD denna unika plats placerad på ett silverfat framför sig.
Joakim,
Det är med intresse och inte utan nickande instämmanden jag läser din analys av relationen mellan socialkonservatism och nationalism. Som utomstående vill jag inte lägga mig i ert arbete med partiprogram, men jag hoppas att du inte tar illa upp av en mera allmänt hållen ideologisk reflektion ”från andra sidan kullen”.
1. Socialkonservatism är ett begrepp med helt annan innebörd än nationalism.
Här håller jag helt med. Rent sakpolitiskt kommer det att alltid finnas områden där nationalister och socialkonservativa kommer till liknande slutsatser, men ofta av olika anledning. Det kommer också att finnas områden där man inte alls ser lika på saker och ting. Och det hela bottnar precis som du skriver att man har olika ideologiska utgångspunkter.
Nationalism har ur konservativ synvinkel en viktig egenskap gemensam med ideologier som liberalism och socialism, nämligen det utopiska draget. Alla har de en vision om det perfekta samhället, om än naturligtvis väldigt olika. Konservatismen däremot skyr utopier. Vi tror inte på att de är möjliga att förverkliga, men att försöken att göra detta riskerar att leda fel och att få olyckliga bieffekter.
Vi tar istället vår utgångspunkt i en uppsättning ideal, eller högre värden, som vi söker värna, och utformar sedan vår politik efter det som under rådande betingelser har störst chans att uppnå detta. Det innebär, för att anknyta till nationalismen, att vi oftast finner oss värna nationalstaten, eftersom detta är en företeelse som genom historien visat sig fungera väl, men detta ställningstagande är inte lika absolut och inte lika evigt som för en nationalist.
Allt detta innebär att vi när vi skall ta ställning till vilken politik som är bäst för Sverige så landar vi ibland i andra slutsatser än en nationalist, t.ex. så sätter vi större värde på samarbete med andra länder genom deltagande i EU och NATO, även om i jämförelse med liberaler och sossar framstår som mera skeptiska. Vi är också mera benägna än nationalister att väga in andra nationers intressen (särskilt då de västerländska demokratierna som vi ser som vår familj av nationer) eller globala intressen i våra kalkyler, även om vi inte som den politiska vänstern är beredda att sätta omvärldens intressen lika högt eller högre än Sveriges.
Därför vill jag instämma i din beskrivning av skillnaden mellan konservatism och nationalism. Jag tycker den sätter fingret på kärnan i skillnaden, och den är dessutom formulerad på ett så respektfullt och intellektuellt hederligt sätt att jag som konservativ inte ser någon anledning att ta illa upp, utan kan tvärtom instämma.
2. Konservatism uppfattas som en borgerlig högerideologi som riskerar stöta bort arbetarväljare
Även här måste jag instämma. Historiskt sett är ju konservatismen liktydigt med högern. Det är där vi själva har vår identifikation, och det är nog där de flesta väljarna också uppfattar oss ligga. Sedan kan man kanske invända att av de många olika nyanserna av konservatism så får nog socialkonservatismen betraktas som den som rent ekonomiskt sett ligger närmast mitten (och därmed närmast nationalismen), men hur det nu än må vara med den saken i våra egna ögon så ses vi nog alla som ”höger” och ”borgerliga” av väljaren i gemen.
Jag tror också att det ligger en hel del i att konservatism är en ideologi som kan komma att stöta bort i alla fall vissa arbetarväljare. Som du också kommenterar så har ju ni i ert parti en mycket stor andel arbetare bland era väljare, så risken för väljartapp måste nog betraktas som inte obetydlig. Detta skulle förvisso kunna uppvägas om väljare som betraktar sig som borgerliga eller konservativa i motsvarande eller större grad strömmade till er.
Det som skulle kunna tala för det är att det även bland oss borgerliga finns ett ganska utbrett missnöje med de etablerade partierna, och särskilt för oss som är konservativa saknas ett bra politiskt alternativ. Jag tror ändå att sannolikheten är låg för en sådan tillströmning, och detta av flera skäl. Vi borgerliga är nog lite känsligare för den sociala stigmatisering det innebär att ty sig till ett så kontroversiellt parti som SD. Sedan går det inte komma ifrån att vi från vår horisont uppfattar SD som ganska ”vänster” i ekonomisk betydelse, och att de ideologiska skillnader som konstaterades under punkt ett inte är oväsentliga. Man skall nog inte heller underskatta känslan av att det räcker för oss konservativa att ha spelat andrafiol till liberalerna i (m) och kristdemokraterna i (kd). Vi behöver inte ännu en sådan relation, nu till nationalisterna i (sd).
3. Nationalismen är så viktig för delar av aktivistkåren att partiet riskerar att drabbas av avhopp
Detta har jag egentligen inga synpunkter på, men det låter troligt.
4. Socialkonservatism är ett begrepp som är lika vagt som nationalismen sägs vara.
Även detta måste betraktas som riktigt. Som konservativ är jag bara allt för smärtsamt medveten om denna svaghet i vår ideologi. Jag skulle nog vilja hävda att nationalismen i den jämförelsen är ett under av klarhet. Däremot kan man kanske bakom det argumentet skönja en föreställning om att nationalism som begrepp inte klingar så bra, och att lockelsen med socialkonservatism är att det upplevs som mera rumsrent. I så fall hade det varit ärligare att säga det, men jag inser att det kanske inte hade varit så gångbart.
Av rent egoistiska skäl tycker jag det vore olyckligt om ni försökte lägga vantarna på begreppet socialkonservatism, men jag tror också att ni ur ert perspektiv har mer att vinna på att behålla, förtydliga och försöka marknadsföra er nationalism, än att försöka anamma en ny etikett som ärligt talat inte lika bra beskriver er ideologi som den befintliga etiketten.
Jag tror att både konservativa och nationalister har mest att vinna på att hålla isär sina respektive ideologier och att sikta in sig på att vinna sina respektive målgrupper. Börjar man sudda ut gränsen allt för mycket finns alltid risken att nationalismen skrämmer bort ”våra” väljare och konservatismen skrämmer bort ”era”.
Därmed inte sagt att vi ständigt måste vara i luven på varandra och odla fiendebilder. Att vi har olika ideologier och tycker olika i ett antal frågor, behöver vare sig innebära att vi måste tro varandra om de värsta av avsikter, eller att vi inte ibland kan tycka lika i en sakfråga, även om vi tagit olika vägar att nå den ståndpunkten. Det är ju så det bör fungera i en demokrati. Att enas om hur man är oense är också en viktig del i det politiska samtalet och en grund för ömsesidig respekt, meningsmotståndare emellan.
Tack så mycket. Det var verkligen roligt att få så vänliga synpunkter s.a.s från andra hållet!
Pingback: Jag kommenterar SD:s förslag till nytt partiprogram | Fredrik Arvidsson
Bra skrivet. Frågan är vilka som bryr sig om epitet på partier? Om SD kallar sig socialkonservativa vilka bryr sig? De närmaste tror jag gräsrötter och lojala. Svensson som tänker sig ge en röst till SD bryr sig nog inte nämnvärt. Därför tror jag att detta är ett misstag.
Jag håller inte riktigt med. Det är viktigt för ett parti vilken ideologisk grund man har även om den inte alltid är omedelbart synlig vid en snabb betraktelse utifrån.
Pingback: Agenda om landsdagarna « Joakim Larssons blogg
Pingback: Juholt stämplar SD som borgerligt « Joakim Larssons blogg
Pingback: Jimmie Åkesson i Agenda – hur klarade han sig « Sverige idag
Pingback: SD och Socialkonservatismen « Esse Non Videri
Pingback: Jamen haha då, för fan « Joakim Larssons blogg